Idag fick Jack o jag se dens lill* hjärta ticka :) Härligt var det, jag har dock fortfarande inte vågat fatta det (vilket hon som gjorde ultraljudet märkte. Hon tyckte de va konstigt att jag inte blev "till mig" - det brukar man bli när man ser hjärtat första gången sa hon. Men jag förklarade att jag inte vågar ta ut nåt, o hon märkte de sa hon)

Imorgon vid denna tiden är vi på Kreta. Hoppas bara inget tråkigt händer med den lill* i magen när vi är där.

Vi hörs!

Jag satt o funderade på vilka graviditetssymptom som jag hitintills har uppmärksammat, o det är en hel del (jag som fått för mig att jag knappt känner mig gravid oftast - pfft!) ;

Varm
Huvudvärk
Svag mensvärk (även haft känningar i ryggen)
Hugg i tjejmagen, lite som ägglossningsvärk
Kurrig i magen (de var dock mer för nån vecka sen)
Öm i brösten, plus att dem är jättehårda
Humörsvängningar som inte är av denna värld
Illamående (ja, nu har det börjat komma)
Yrsel

Vissa symptom är jobbigare än andra. Ibland känner jag igenting, o ibland e de ganska jobbigt. Men det är ju så lätt värt det. Jag kan ta vad som helst för att få detta barnet.

Imorgon blir det ultraljud för att se om dens lill* hjärta slår. Jag skriver mer imorgon. Sen på torsdag blir det ju Kreta.

Hoj!

Hej,

inget nytt har hänt sedan sist. Inga fler blödningar so far (hoppas dem aldrig kommer igen!). Känner mig inte speciellt gravid oftast. Men ibland så märks det.

Graviditetssymptom jag märkt av;

Öm i brösten
Bubblig/kurrig i magen
Korta perioder av mensvärk
Hugg i tjejmagen (igår var det mycket av den varan!)
Trött (men de är jag ju i stort sett alltid..)
Huvudvärk (fast det har jag ju ganska ofta även när jag inte är gravid)

Annars e de inget direkt mer. Har inte mått illa än, inte mycket i alla fall. Undrar om jag är en av de drygt 30 % som faktiskt inte mår illa under sin graviditet? Eller om det bara inte har hunnit komma igång?

På onsdag ska vi på ultraljud igen och förhoppningsvis se den lill*s hjärta slå. LÄNGTAR!

Sen på torsdag bär det av till Kreta. Det ska bli härligt att komma bort lite från vardagen.

Nu blir det jobb för mig, till klockan 21. Blä. Men sen är det helg! :)

Jack sa igår när vi låg o skulle sova; "Tänk att du har ett liv i dig. Vårt liv. Vårt barn". O ja, tänk att jag faktiskt har det. Jag har nog inte fattat det än - det är ju så jäkla mäktigt. Obeskrivbart.

Tjohej,

vi är nyss hemkomna från gyn. Vi gjorde vårt andra ultraljud eftersom dem inte kunde se så mycket sist då det var så tidigt. Vi har knappt kunnat sova någonting inatt, varken Jack eller jag. Jack mådde inte alls bra i bilen påväg dit. Jag kände mig ganska lugn för en gång skull.

Vi fick komma in med en gång och hon frågade om jag hade haft fler blödningar osv. Väl där inne så såg jag med en gång på skärmen att "hålrummet" i min livmoder hade växt betydligt (från 4 mm till 13x8mm). Det var så härligt att se! Jag såg det innan hon ens hann säga nåt. Allt såg bra ut, hon/vi kunde se fostret o allting. Det enda som inte var helt positivt var att hon trodde inte att hon kunde se något hjärta slå. Hon tyckte sig ana något, men ville inte uttala sig då de va så svagt. Det var inget konstigt menade hon då jag tydligen är väldigt tidigt i graviditeten. Räknar man från sista mensens första dag så gick jag in i vecka 7 igår (eller vecka 8 kanske man säger? 7+0 i alla fall..), men det verkar som om jag har haft väldigt sen ägglossning då jag bara är mellan vecka 5-6 nu enligt henne.

Men hon sa att allting ser helt normalt ut, och mina blodvärden från förra veckan var bra o visade att det var en normal graviditet. Fick en tid om en vecka igen för ultraljud nr 3, dagen innan Kreta (om vi nu kommer iväg?) - då om allt går som det ska, får vi se dens lill* hjärta :) Gud vad jag längtar o hoppas!!

LÅT DETTA GÅ VÄGEN!! Jag gör vad som helst!!

So far so good i alla fall :) Underbart.

Hej!

Jag tycker att jag känner mig mest gravid om kvällarna. Högaktivitet i magen, både svag "mensvärk" och massa bubbel. Ibland får jag sånna där "hugg" eller hur jag ska beskriva det. Det lixom drar i tjejmagen. Precis när jag tänker att det börjar göra för ont så slutar det. Men enligt vad jag läst så är det normalt :) Det spänner även över magen på nåt skumt sätt - som om jag precis ätit alldeles för mycket (vilket jag väl ibland kanske också har :P). Brösten har börjat ömma lite (inte alls sådär mycket som jag läst o trott) - men de kommer kanske?

Har ännu inte börjat må illa. Däremot så blir jag hungrig sjuukt snabbt, och jag måste typ äta med en gång då för jag blir så jäkla hungrig. Inte bara "det skulle vara gott med någon att äta nu"-hungrig, utan snarare "ge mig mat NU innan jag svälter ihjäl"-hungrig. Riktigt så illa brukar det väl inte vara i normala fall? Nej, det tror jag inte.

Jack vill att jag ska börja må illa och kräkas. Även om jag inte har någon lust att ligga hukad över toastolen så kan jag faktiskt också känna en viss längtan till de första illamåendet kommer. Jag vill lixom ha kvitto på att jag faktiskt är gravid. Men när illamåendet väl presenterar sig så lär jag bara önska att det kunde försvinna igen. Men de e väl sån man är? Är det regn längtar man efter sol, o när väl solen kommer klagar man på att det blir för varmt o torrt o då vill man ha lite regn igen. Aldrig är man nöjd.

Igår var en deppdag. Allt kändes tråkigt. Jag vet egentligen inte varför och jag fick jättedåligt samvete för mig själv. Nu när det äntligen har blivit som jag vill - jag ÄR gravid. Då finns det väl inget att klaga på? Jag borde ju vara världens lyckligaste! Ja. Men det är nog helt enkelt så att jag vågar inte tro på detta. Jag vågar inte tro att jag faktiskt kanske ska bli mamma. Att vi kanske har en liten hos oss här på julafton. Det är verkligen för bra för att vara sant. Jag tror helt enkelt inte på det. Tyvärr. Jag undrar när jag ska börja tro? Jag längtar till den dagen då jag bara kan vara glad o njuta över de som faktiskt finns i min mage.

Kan det inte bara bli december nu?

Jag har precis pratat med min kusin Emelie om min blödning osv. Hon har ju ett barn redan och väntar sitt andra som snart ska titta ut, så hon e ju väldigt fäsk när det gäller detta. Det känns verkligen skönt att hon verkar ha erfarenhet av detta med blödningar, och hon har verkligen gett mig tillbaka hoppet.

Mina blödningar har ju kommit bägge två under ett toalettbesök (inte när jag kissade om jag säger så) och det känns ju som om det borde ha något samband. Emelie berättade att det var likadant för henne. Gud så skönt det kändes! Vi har väl bara väldigt känsliga blodkärl förhoppningsvis. Emelies graviditet slutade ju jättebra och hon fick en superfin pojke. Hoppas det kommer hända mig (oss) med! (Inte nödvändigtvis en pojke dock, men det spelar faktiskt ingen större roll längre. Bara allt går bra!)

Tack Emelie för att du gav mig hoppet tillbaka! <3

Tror jag ligger lite lågt med denna bloggen. Hade en "ganska stor" blödning i förgår natt. Rött blod, som rann. Jag läser på nätet och har pratat med barnmoskor osv, och det kan röra sig om missfall - eller också gör det inte de. Ingen som vet. Vi var på ultraljud idag och där kunde dem inte se någonting. Dem såg att jag var gravid, men dem kunde inte avgöra om fostret levde eller var påväg ut (eller för den delen redan var ute).

Jag har inte haft ont, och bara blött den enda gången. Förvisso ganska mycket tror jag, det såg iaf så ut. Kan tänka mig det handlar om en teskeds mängd? Jag vet inte..

Jack o jag har varit väldigt ledsna och oroliga till och från. Men man orkar inte vara ledsen konstant heller. Jack försöker hålla modet uppe och är alltid så himla positiv.

Vi får se om jag har något kvar här inne i magen. Jag hoppas verkligen det. Gud vad jag hoppas det!!

Om en vecka ska vi på nytt ultraljud, då ser vi om den lilla hinnsäcken har växt. Då ska ett nytt blodprov också tas och jämföras med de jag tog idag.

Hoppas hoppas hoppas! De vore så typiskt oss på något sett om detta gick åt skogen. Så typisk mig. Det mesta jag är inblandad i blir skit =/

Jag vill verkligen ha detta barnet! Snälla, låt oss få behålla det? Jag gör vad som helst.

(Om allt går bra -ta i trä- så blir det inskrivning på MVC den 11 maj. Tänk vilken födelsedag jag kan ha dagen efter då!)

Hej.

Idag har Jack o jag varit o kollat på barnvagnar. Alldeles för tidigt, jag veeet. Men vi tittade ju bara. Det var så mysigt att gå där inne o veta att snart skulle vi inte längre bara titta, utan även köpa.

Det går inte att förstå. Helt sjukt känns det. Ska vi snart få gå med en sådan vagn, med vårt barn i? Lycka! Sån obeskrivbar lycka.

Jag känner mig så kluven. Jag vet att jag är glad, men jag känner ingen direkt glädje. Jag vill inget hellre än att ha barn, men jag vågar helt enkelt inte vara glad (än). Det är verkligen jobbigt. Hade gett vad som helst för att få veta att allt kommer gå bra. Då skulle jag bara kunna njuta av allt detta. Men än så länge vågar jag inte ta ut något. Det är för bra för att vara sant. Detta kan bara inte hända oss. Det kan bara inte hända mig.

Kan inte tiden bara gå nu, så det åtminstone kan bli slutet av maj? Då är risken att få missfall betydligt mindre. Snälla, snälla, snälla - låt detta gå bra!

Vi lovar att älska detta barnet så mycket det bara är möjligt. Snälla, låt det gå bra.

För varje dag som går och det inte kommer något blod blir jag så lycklig. Men jag har nog ännu inte riktigt fattat det. Jack är ju så sprudlande glad, men jag vågar inte riktigt känna så än. Jag önskar jag kunde vara mer som honom.

Hoppas tiden går fort tills jag passerar vecka 12. Då är den största faran över. Då kanske jag kan börja njuta av allt detta underbara?

I slutet av maj är jag förbi vecka 12. Då, om inte innan, ska jag glädjas. För egentligen är jag ju så otroligt lycklig att jag bara vill skrika! Tänk, om allt går bra, ska jag bli mamma! Då har vi en liten här hos oss på julafton.

Nej. Det går inte att föreställa sig. Jag fattar det inte.

På tisdag ska vi på första besöket hos MVC. Nån hälso-grej. Ska bli roligt!

Bebis

Embryot är nu över 1 millimeter stor. En sträng av celler från ektodermet bildar ett dike som senare ska bli ett nervsystem, hjärna och ryggmärg.

Du

Har du inte anat att du är gravid innan så gör du det säkert nu. Det kanske ömmar i brösten, du blir varm, du vill gå på toaletten ofta eller kanske har du fått en känsla av mensvärk i magen. Men en del kvinnor känner faktiskt ingenting alls.

-

Hur känner jag mig?

Hitills känner jag mig inte speciellt gravid. Men visst finns vissa tidiga tecken redan, tex;

*Väääldigt bubblig/kurrig i magen (Jack tycker om att ligga o lyssna på allt bubbel)
*Växtvärk (små obehagliga hugg i tjejmagen, som ägglossningsvärk snarare än mensvärk)
*Väldigt varm (inte så att jag svettas, men jag känns jättevarm)
*Trött (sovit middag nu de senaste dagarna. Jag är iofs ofta väldigt trött så de behöver ju inte ha med detta att göra..)

Annars har jag inte mått illa eller så än. Vi får väl se när det dyker upp (de e faktiskt nästan så att jag längtar lite ;).

Taget 7 april 2010 09.45

Helt obegripligt känns det. Efter all denna längtan o väntan. Ett och ett halvt år har vi försökt - ska det äntligen bli verklighet?

Jag vågar ännu inte ta ut något i förskott. Det finns fortfarande så himla mycket som kan gå fel. Jag har inte riktigt vågat fatta det. Jag? Ska jag bli mamma? Ska jag ligga där om 8 månader o föda vårt barn, för att sedan ta med mig det hem till oss och älska det i evigheternas evighet?

Obegripligt. Och så otroligt underbart.

Jag lovar att bli den bästa mamman jag bara kan, och att alltid finnas där och älska mitt barn. Vad som än händer.