Jag glömde en sak..
Puss på er mina vänner!
Kelly min lilla sopgumma
Vi är så bekväma av oss jag o Jack, att vi oftast har vår skräppåse i köket hängande utanför skåpsdörren. Då vi har babyhasp på dörren så är det så irriterande jobbigt att ta sig in där för att slänga soporna, och det finns även så lite plats där inne, så vi har tyckt att en påse utanför funkar bra. Det är inte så snyggt, men väl så praktiskt.
Nu har dock Kelly börjat uppmärksamma detta, och så fort hon får tillfälle så springer hon och "hjälper mamma o pappa" att slänga "sopor". Ibland blir det rätt, men ytterst ytterst sällan (eftersom vi sällan har sopor så hon kommer åt dem). Oftast så slänger hon följande; sina strumpor, sina nappar, dockan eller hennes små platsdjur. Så varje gång jag passerar soppåsen så tar jag mig en titt o ser vad hon kan ha slängt senast.
Något annat hon börjat med senaste veckan är att lägga ner sin napp i min tröja/linne. Så fort jag har något plagg som är minsta lilla "uringat" så stoppar hon ner nappen där o så lägger hon sig mot mig o myser. Jag vet inte vad hon fått det ifrån? Ganska gulligt är det i alla fall, även om det är lite konstigt också ;)
Åh jag är så glad att Kelly har blivit en sån mystjej! Hade inte kunnat önska att hon blev mer mysig o gosig. Eftersom jag själv är en sån otroligt fysisk person som älskar att pussas o kramas o mysa, så hoppades jag innerligt att hon skulle bli likadan. När hon var mindre trodde jag dock aldrig att hon skulle bli såhär mysig som hon är nu, för då fick man ju knappt pussa henne - hon grimaserade eller vände bort sitt lilla huvud. Men nu..! Åh så gosig i härlig. Hon kommer alltid fram till en när man sitter i soffan eller i köket och lägger sitt lilla huvud i knät. Eller så ställer hon sig bredvi en o sträcker upp sina armar o säger "eeeeehhh", o när man tar upp henne så tittar hon mig i ögonen o ler o så lägger hon ner sitt lilla huvud mot mitt bröst. Pussas tycker hon också om att göra! Men det ska va rättvist. Om pappa ber om en puss så får han såkart det, men då ska bannemig mamma ha en också! Och ber sen pappa om en till så springer hon o ger honom en puss (oftast), men hon springer direkt tillbaka till mamma o ger henne en likadan (situationen kan såklart vara att mamma först får en puss, o sen pappa) <3
Min älskade lilla mysunge, gud vad jag älskar dig!! Mer o mer för varje dag, hur det nu är möjligt.
Nu ska jag underhålla lillsnuttan lite tills pappa kommer hem igen, sen ska jag eventuellt ge mig på att ändra designen på min blogg. Är så trött på den jag har nu.
Pusshej,
Mina muskler har tynat bort..
Amen tjeeenaa!
Ikväll har vi varit på kalas (förlåt Jöran, TILLSTÄLLNING ;) hos Viktor som fyller 18 år. Hipp hipp hurra hurra hurra!! Min mormor var där som jag inte träffat eller pratat med på flera år (av rimliga skäl), men som tur var så var i alla fall inte _han_ där.
(Mormor säger:"Jag var hos mitt barnbarn idag som fyller 18 år. Den glädjen jag kände idag när jag fick se mitt eget barn Anneli och mitt barnbarn och mitt barnbarnsbarn har jag inte känt på länge. Har längtat så länge att få träffa dem. Vilken underbar liten flicka som jag fick se för första gången. Tack".)
När vi kom hem åt vi en sen middag (20.00) som var en ny rätt; kycklingwook med broccoli, paprika, rödlök, chili med ris. Ingen smaksenastion, men funkade. Jag åt upp halva portionen jag tog till mig och sparade andra halvan till lunch imorgon. Brrraaa Lindah, brrraa! Både ekonomiskt och bra för vikten.
Jag äter alltid alldeles för mycket mat i vanliga fall, "bara för att det är gott" lixom. Därför har jag insett att om maten inte är så god så är det enklare att gå ner i vikt ;) Därför ska jag försöka hoppa att laga mina favoriträtter på ett tag nu, men guuud vad jag saknar Spaghetti Keemao! <3
Träningen då? Jag försökte i alla fall! Men det gick inget bra. Alltså jag önskar att ni visste hur sjukt dåligt tränad jag är. Efter 5-6 stycken situps så känns det som om min rygg ska gå av på mitten. Sån smärta så jag kunde bara inte fortsätta med övningarna! Jag har ju vart på vårdcentralen för smärtan i min rygg (om nätterna kan jag ibland inte ens lyfta upp Kelly ur sin säng), och det kom fram till att anledningen till min smärta är att jag har så otroligt otränade muskler i benen och ryggen. Läkaren försökte räta ut mitt ben, rakt upp lixom, men det var omöjligt. Hon sa att hon aldrig (ja, ALDRIG!) sett någon i min ålder vara så otränad. Det känns ju bra lixom :/
Hur ska jag gå vidare med detta då är frågan? Jag kan ju inte träna, det känns som om jag ska gå sönder! det är inte (bara) "jobbigt" lixom, det gör ONT.
Jag får suga på den lite.. Träna eller röra på mig måste jag ju göra på något sätt. Jag har ju förvisso en vibratormaskin, men jag är ytterst tveksam till om den funkar. Någon som vet eller har erfarenhet av en sådan?
Nu ska jag mysa ner mig med Klinge. Pusshej,
Lillbabs ;D
Städtant <3
Idag är Kelly piggare som tur är, men nu har jag åkt på det istället. Än är jag inte sådär megasjuk men har störande ont i halsen och i huvudet :( Tog precis ett par panodil o hoppas på att bli bättre.
Dagen har gått bra, fast fortfarande ingen träning. För jäkla dåligt av mig! Men det är faktiskt jättesvårt att ta sig tid till sånt när man har småbarn. Men jag måste. Imorgon så, bannemig!
Vi har nyss intagit dagens middag bestående av hasselbackspotatis, kött, creme fraishe paprika/chili och en maffig sallad bestående av ruccola, rödlök, paprika och gurka. Ingen sallad slår den! Till lunch lagade jag en soppa bestående av svamp, potatis och lök. Alltså en helt okej dag kostmässigt. Jag försöker även att tänka på att äta mindre portioner också.
Sötsuget är jobbigt ikväll. Jack sitter här bredvid o äter både godis o glass, men de e han värd! Han ska såklart äta hur mycket sådant han vill, han kan ju inte hjälpa att jag är tjock.
Idag har jag städat en massa. Ja, det gör jag ju typ varje dag. Jag älskar verkligen att städa! Det är så avkopplande och mysigt. Faktiskt en av mina favoritsysslor när jag är hemma <3
Puss o kram,
Telefonpiraterna <3
<3
Hur har dagen gått?
Vill bara börja med att säga TACK till er som kommenterat, det gör mig jätteglad :) Tack!
Hur har den första dagen gått då? Bra vill jag säga trots att jag inte hunnit med att "träna". Vi har storstädat o rensat köket hela dagen, sen sov jag middag och ikväll har vi lagat mat o bara myst. Jag tänker att det bästa nog är att bestämma en tid varje dag som träningen ska ske på, så man inte bara skjuter fram det så att det tillslut aldrig blir av.
Matmässigt har det gått bra. Både lunchen och middagen var av betydligt mindre portioner än vanligt, och det var inte speciellt svårt då jag inte gillade någon av måltiderna :P Men jag tar på mig det!
Givetvis inga godsaker eller annan dricka än vatten, men där är jag inte ens orolig. Det är maten/kosten som är det svåra. Och att komma igång med träningen!
Men det ska nog gå bra det här :)
Nu ska det tittas på "Familjen Annorlunda" och premiärerna av "30 grader i Phuket" o "Får vi följa med?". Kul att det för en gång skull är nåt vettigt på TV :)
Förövrigt blev jag "nerspydd" för första gången i mitt liv ikväll. Nej, inte av Jack ;) Av min sjuka lilla Kelly såklart. Men det var ingen fara (jag som är livrädd för kräks annars!) då det bara precis varit nere o vänt.
Hoppas ni alla har haft en skön måndag, så hörs vi igen imorgon!
Puss o kram,
Dag ett
Idag började jag dagen med att väga mig. Inte kul, o inte okej. Har gått upp typ 2 kilo de senaste två veckorna. Bah. Tuff start :/ Men nu jeflar!
Håll i er, här kommer min viktkurva;
75,3 kg är alltså startvikten. Ni ska veta att det krävdes en jäkla massa "mod" för mig att våga skriva ut min alldeles för höga vikt. Men jag hoppas att de faktum att Ni nu vet ska kunna sporra o hjälpa mig att gå ner.
Jag kommer då alltså att fylla i denna viktkurva varje måndag och lägga ut här på bloggen, och min förhoppning är ju då givetvis att kurvan ska gå ganska kraftigt neråt varje vecka (i alla fall i början). Inte okej att stå still eller gå upp!
De två gröna prickarna som ni ser ovanför datum 2/4 och 11/6 är delmål. Jag ska alltså landa PÅ eller UNDER de gröna prickarna när de datumen kommer. Vilket innebär att den 11/6, alltså om 18 veckor, ska jag ha gått ner ca 10 kg. Därefter vill jag gå ner ytterligare 5 kg, men de tar vi då.
Idag ska det storstädas och sorteras både de ena och det andra. Bland annat ska kylen rensas och göras rent (jag gjorde skafferierna igår). Sen ska det inhandlas ny och fräsch och nyttig mat. Och givetvis ska jag börja med mina hemövningar/träningen.
Wish me luck (det kan jag verkligen behöva!).
När jag var liten..
När dem sa jag skulle kissa så... (osv osv)
Idag har jag scannat in en massa av mammas gamla bilder. Här kommer några av "mina" bilder;
Jag o Janne (1989?)
Jag o mina jämngamla kusiner :) Jag längst fram, sen Mikkis o Fredde. Anledningen till att jag är så stor är att jag är ett halvår äldre än de andra två :P Bild tagen i början av 1988 skulle jag tro.
Mini-me :) 1988.
Mamma o pappa ;)
Jag o bästaste Noan :)
Pappa o jag sommaren 1988.
Coola syskonen Engman ;)
Melodifjaskovalen
Kellys koja :)
Hon har inte sovit någon middag idag, för så fort jag la henne så började hon hosta så kraftigt att hon tillslut kräktes upp massa slem :( Det var otäckt, för först fick hon inte upp det och fick nästan ingen luft. Hon fick panik o skrek som en stucken gris, men tillslut fick hon upp det. Stackars lillskruttan, det blir nog ingen sömn för varken henne eller oss inatt heller kan jag tro.
Som ni ser så var mormor nere o lekte en sväng också :)
Nu ska vi iväg o handla fredagsmys en snabbis, o mormor kommer upp igen för att hålla koll på Kelly medan vi är iväg.
Fridens liljor,
Vackert.
Ja du ser på allt, med stora ögon blå
Allt som händer på den vägen som du börjat gå
Det finns mycket som du inte kan förstå
Vem tänder stjärnorna, när nattens mörker kommer?
Vem gör så det blir sommar, vinter, höst o vår?
Vem målar ängarna och alla vackra blommor?
Jag ska försöka ge dig svar så gott det går.
Du frågar mig om livets alla gåtor,
och förväntar dig att jag ska ha ett svar
När det regnar, är det änglarna som gråter då?
Är det därför alltid solen gör mig glad?
("Vem" - Grönwalls)
I´m a Biggest Looser
Nu får det fanimig vara nog.
Man lever bara en gång, o innan har jag tänkt att då ska man ju fasen få unna sig. Äta gott och bara njuta. Mat är det bästa jag vet (bortsett från familjen)! Det gör mig glad. Ja, lycklig t.o.m..
Men jag har tänkt om. Man lever bara en gång, o då ska man inte behöva gå runt o skämmas o må dåligt över sig själv. Jag har nog det sämsta självförtoendet i Kalmar, och det knäcker mig sakta men säkert. I mitt huvud, så tycker ingen om mig. Alla som tittar på mig ser bara fett. Feta människor får ingen respekt, dom blir inte tagna på allvar - jag är trött på att vara en fet människa.
Jag vet att om jag skulle gå ner 15 kg, så skulle det inte bara förändra mitt utseende. Det skulle även förändra min självbild, mitt självförtoende, min livsglädje, min hälsa, och jag skulle lättare bli accepterad och respekterad för den jag är.
På måndag är det dags. Jag ska börja "träna". Inte träna i den bemärkelsen att jag ska gå på gym - för det kommer aldrig hända. Jag är inte en sån som går på gym, det är bara att acceptera. Jag har testat, men det funkar inte för mig. Förmodligen pga min låga självkänsla och mitt dåliga självförtroende.
(Lindahs lexikon;
Självförtroende = Handlar om utsidan
Självkänsla = Handlar om insidan
Jag har stora problem med bägge två!)
Men på måndag börjar jag med hemövningar och promenader. Kan tyckas fjuttigt för er som går på gym flera dagar i veckan, men för mig blir det en enorm skillnad iom att jag ALDRIG annars rör på mig.
Jag måste också, ganska drastiskt fakiskt, lägga om mina kostvanor. Att sluta med godis/kakor och läsk/juice är ganska "lätt" (även om det är svårt) - det är lixom bara att sluta med det. Kosten däremot går ju inte bara att sluta med - då svälter jag ju lixom ihjäl (även om det är ganska lockande att svälta mig, dock inte till döds såklart). Jag måste lära mig laga nyttigare mat. DET skrämmer mig.
Jag tror jag ska använda bloggen lite som "puschare". Om jag skriver ut här hur mycket jag väger, och jag måsta väga mig sen en gång i veckan och låta er veta min vikt och min eventuella viktnedgång, då MÅSTE jag skärpa mig o gå ner i vikt. Annars skulle jag skämmas och må ännu sämre över mig själv, vilket INTE är ett alternativ.
Igår när jag var på maxi och hade köpt ett trepack med bodys till Kelly (tack pappa!) och ett storpack med delicato-bollar, så skämdes jag så mycket att jag gömde bollarna bakom bodysarna när jag gick därifrån (ja jag glömde att köpa en kasse). Jag ville inte att nån skulle se att jag skulle äta dem, jag vet vad folk tänker (jag har själv fördommar). Likadant var det förra veckan när jag köpte en bakelse på CityGross vid cafét/informationen; jag stod o väntade på Jack som stod i en kassa längre bort, och jag pallade inte så där bland allt folk o hålla i en bakelsekartong. Jag ställde ifrån mig den en bit bort och låtsades som om den inte var min. Så mycket skäms jag över mig själv.
Jag har försökt gå ner i vikt SÅ många gånger, och jag har faktiskt lyckats ett par av dem (ett par gånger av typ 4328 gånger). År 2003 gick jag ner 13 kg tex. Jag kan alltså klara det igen. Jag SKA klara det!
Jag gör det inte bara för min skull. Jag gör det för Jacks skull också. Det känns som om jag lurat honom. Jag såg inte ut såhär när vi träffades. Jag väger otroliga 15 kg mer nu än vad jag gjorde då!! (Och det ska tilläggas, att jag absolut inte var nöjd med min vikt då heller. Jag skämdes och gömde min kropp då också. Däremot när jag nu ser bilder på hur jag såg ut då, så tycker jag själv att jag var fin, eller åtminstone helt okej.) Jag vet att Jack älskar mig, även om jag är tjock. Men jag vill att han ska tycka att jag är fin. Jag vill känna mig fin i hans ögon. Jag är så rädd att han ska skämmas över mig, det är det sista jag vill.
Jag gör det också för Kellys skull. Jag vet hur elaka barn kan vara. Nu är hon fortfarande så liten, men jag vill inte att dem retar henne för att hennes mamma är tjock. Jag vill inte att hon ska behöva skämmas över mig. Dock vet jag att hur tjock jag än är så älskar hon mig ändå. Det är det som är så underbart med att vara mamma <3
Men mest av allt så gör jag givetvis detta för mig egen del. Det är dags nu. Jag vill inte se ut såhär längre.
På måndag kommer min viktkurva ut med min startvikt. Sen fyller jag i den en gång i veckan och lägger ut den här för er som är intresserade. Jag måste fixa detta nu. Wish me luck!
Tillbaka igen..
Jag tänker inte börja med att lova att jag ska börja blogga igen, för det kommer jag säkert inte kunna hålla (även om jag egentligen vill). Jag har inte tid känns det som. Fast jag ju egentligen har flera timmars "fri" tid på kvällarna efter att Kelly lagt sig. Men då ska det städas, lagas middag (ja, vi äter alltid så sent som när Kelly lagt sig för kvällen runt 19.30-tiden), mysas med maken, göras smycken o kollas på TVn.
Känner nu dock att jag nog borde hinna med att blogga, i alla fall ett par-tre dagar i veckan. Vi säger så, vi bestämmer det.
Ikväll är Kelly-gumman sjuk :( Det började med hosta som kom och gick under hela dagen, men nu ikväll när vi skulle lägga henne så kom allting; mer hosta, snor och slem i halsen som kräks upp. Dock ingen feber än så länge, men det är väl bara en tidsfråga :/ Älskade skruttan, jag hatar när du är sjuk!!
Hon är så söt lilla tjejen, idag när det har snöat mycket så springer hon runt o pekar på fönsterna och säger "nöö! nöö!" (snö, snö). Jag har det på film och kommer eventuellt lägga in den här imorgon eller så om jag lyckas.
Åh, jag är så otroligt lycklig över min fina lilla familj! Väldens bästa make, alla kategorier. Skulle göra vad som helst för honom, han är verkligen mitt allt. Min bästa vän, min framtid, min hjälte. O så Kelly då, min vackra dotter. Kan fortfarande inte fatta att hon är min. Hur kunde det bli så bra? Hur kunde hon bli så underbar? Visst har hon ju att brås på (Jack), men ändå.. (jag menar, JAG är ju ändå inblandad).
Så glad över att bo där jag gör också, att ha så nära till min mamma och pappa. Mina fina föräldrar <3
Nu ska vi mysa ner oss här o hoppas på att Kelly inte vaknar av den dumma hostan än på några timmar.
Godnatt, och på återseende!
Alla barnen..
Alla barnen hade hål i tänderna,
utom Conny
Han hade en brun slips
Alla barnen hade skor,
utom Nella,
Hon var på Liseberg
Funderar på att skicka in dem någonstans? Man kan säkert få en slant.
Eller inte.
Biiiiiiibopbopbop.
Mysig kväll i Lindsdal!
En jättetrevlig kväll till ända! Simon fyller 11 så vi var ute en sväng i Lindsdal. Det bjöds på gyrostallrik och tårta. Ja, inte tillsammans förståss. Supergott! Tråkigt att vi träffas så sällan nu sedan farmor gick bort. Det var lixom hemma hos henne vi sågs - när hon bjöd på kroppkakor eller rotmos. Nu blir det aldrig av, vilket är jättesynd.
Man ska ta tillvara på den tid man har, med dem personer man har kvar.
Vänta lite nu.. sitter jag här o rimmar? Utan att egentligen veta om det. Men det var ett bra rim. Kan man nästan ha som ett ordspråk. Are you impressed, I´m impressed.
Mamma är i Ullared nästan en vecka, med start igår - o vet ni vad det sjuka är? Jag saknar henne. Herregud, de är farligt att bo såhär nära varandra. Men härligt också ibland :)
Jag ser mycket fram emot mitt Smyckesparty i nästa vecka. Ska bli jättekul att få ta hit lite gamla vänner o bekanta o få visa vad jag pysslar med o har åstakommit. Spännande :) Hoppas såklart att någon köper något med, att dem tycker om det jag gör.
Btw så saknar jag att vara gravid. O jag älskar Kelly o Jack mest på jorden - ja, för det får jag säga här i min blogg. Hur mycket jag vill. Utan att någon stör sig eller tjurar ihop.
Over and out,
I´m back!
Denna bloggen skapades en gång i tiden för att handla om (och hjälpa mig bearbeta) min graviditet. O den är ju över nu. Nu är ju dock det bästa kvar, och det är ju min lilla älsklings alla framsteg och upptåg.
Vi får se hur länge jag orkar hålla lågan vid liv,
Puss,
Första tanden.
Vårt lillhjärta har redan börjat få sin första tand vad det verkar.
"De tidiga symptomen - riklig salivavsöndring så att ditt barn dreglar mycket och emellanåt riktigt ont - börjar ofta en eller två månader innan själva tandsprickningen.
Om ditt barn är tidigt ute, så kan den första tanden (vanligtvis en av de undre framtänderna) titta fram redan efter tre månader"
Hon har ju dreglat massor den senaste månaden/de senaste veckorna. Sen har hon ju börjat stoppa in händerna i munnen hela tiden o "bita" på dem. O nu syns en liten vit prick på nederkäken. Lilla tullan.. De kanske är därför hon gråter ibland på kvällarna trots hon har fått mat o ny blöja, o vi inte fattar nånting. Hon kanske har ont i munnen. Stackars skruttan.
(Jag försökte ta kort på den lilla tanden men hon ville bara ha tungan i vägen ;)
Nu har hon somnat.
Det känns verkligen sorgligt att hon är borta. Sorgligare än vad jag hade väntat mig. Vem ska vi nu äta kroppkakor o rotmos hos? Vem ska man nu få hemmabroderade dukar av på julafton? Visst, jag uppskattade dem aldrig direkt. Men tänk vilken tid o vilket jobb hon la ner på dem.
När vi var där för ett par dagar sedan så låg det en halvfärdig dockklänning på hennes vardagsrumsbord. Jag tänkte på hur fort allting gick. Bara nån dag tidigare var hon så pass pigg att hon satt framför TV`n o sydde. Igår fick jag reda på att klänningen var till Kelly,o inte till någon docka. Jo, till min lilla docka.
Kellys klänning blev dessvärre aldrig färdig =`( Kanske kan jag sy klart den?
Hon tänkte på alla lilla farmor. I torsdags när vi var där så hade vi lämnat Kelly hos mamma. När vi var inne hos farmor vid sängen så såg hon så ängslig ut. "Något är fel" sa hon o tittade sig lite konfunderat omkring i rummet. Något är fel. "Det är nån som fattas.." sa hon sen. Ja, Kelly var ju inte med. Det märkte hon direkt, fast hon var så himla dålig.
Innan vi gick sen den dagen så ropade hon svagt efter oss från sovrummet. "Har ni ätit?". Hon tänkte på alla. Alltid. Hon har alltid tagit hand om oss o ville ända in i döden försäkra sig om att vi andra mådde bra, att vi hade ätit. Lilla farmor..
Anne, min kusin, berättade att hon i måndags skulle åka o handla, så hon frågade farmor om det var något hon ville ha. Om hon skulle köpa något åt henne. Det ville hon inte. "Är det säkert att du inte vill ha något?" frågade Anne igen innan hon gick. "Jo" svarade farmor. "Luft". Hon hade ju så svårt att andras på slutet.. O det hon önskade sig var luft. Att bara få kunna andas. Lilla vackra farmor.. Hoppas du har fått träffa farfar igen, och att han är snäll mot dig. Vila i frid.
