Jo, den kanske inte tillhör dem allra dyraste vagnarna. Den kanske till och med ligger bland de lägsta i pris. Betyder det då att jag kommer bli en sämre mamma? Det kändes nästan så när jag fick den kommentaren här om dan.

 

Jag fattar verkligen inte hur folk kan bry sig så mycket om vagnarnas märke o pris. Det har blivit någon jäkla statusgrej.

 

Vilken årsmodell har du? Vilket märke? Vart köpte du den? Vad kostade den?

 

Skitsamma känner jag. Vi har hittat en vagn som vi trivs med (hoppas o tror vi). Det var den första vagnen av två som vi fastnade för innan vi ens sett priset. Det visade sig sedan att dessa två vagnar vi fattat tycke för, faktiskt var dem som låg bland de lägsta i pris. Är inte det bara bra för oss då?

 

Ska man istället köpa en vagn för de dubbla priset, som man inte tycker lika mycket om – men som är en ”fin” statusvagn? Herregud, vart är samhället på väg?

 

De var som Jack sa igår; hade han berättat för dem gubbarna på sitt jobb om vagnen vi köpt så hade dem istället sagt att; ”Fan vad billigt, vilket klipp! En sån skulle vi köpt istället”. Medan vissa på mitt jobb då kollar lite oförstående och överlägset och menar att hur fan kan vi köpa en sådan billig skitvagn?

 

Det är konstigt. Jag fattar inte.

 

Vi hittade en vagn som både Jack o jag gillade. Vi jämförde den med en annan vagn vi också var intresserade av, och butiksbiträdet och vi kom fram till att det var just Babytravel Grizzly som skulle passa oss bäst. Inte vår plånbok, även om den passade bra där med, utan OSS – våra behov.

 

Vi är inte i behov av någon dyr skrytvagn. Att betala flera tusen kronor enbart för att få ett litet märke på den.  För dem som vill det – fine! Men vi bryr oss verkligen inte om sånt. Vi vill ha en bra och fin vagn som passar oss. Punkt.

 

(Att man ens ska behöva försvara sig o känna sig som en snål, fattig jävel bara för att man hittat en vagn man gillar och som inte kostar en hel månadslön – det är ju löjligt!)

Idag har vi varit på Babyproffsen o shoppat de nödvändigaste grejerna; Vagn, säng och skötbord. Vi köpte de vi haft i tankarna hela tiden, o de e lite skönt :) Funderade ett tag på vilken vagn vi skulle ta, men de kändes ganska lätt att välja den vi valde. Enda nackdelen är väl att den är rätt tung, men vi bor ju trots allt på första våningen så de lär nog inte bli något större problem. Jättefin är den och bra pris där allting ingick. Sängen o skötbordet var givet från första stund jag såg det. Svart Brio-skötbord med matchande säng.

  
Vi betalade 500 kr i handpenning för det och ringer dagen innan vi vill hämta det så sätter dem ihop vagnen åt oss. Perfa! :)

Jag längtar verkligen efter att få köpa och sätta upp alla bebissakerna. Ska bli så mysigt att bädda den lilla svarta spjälsängen med de nya fina Barbapappa-bäddsetet. Den lilla kudden och de mjuka täcket. Tänk när den står där i sovrummet bredvid vår säng.. gud vad härligt. Där ska vår bebis ligga!

Jag vet inte när det är dags att börja inhandla säng, skötbord o vagn. Blir nog i oktober någon gång. För sen i november kan den ju komma närsomhelst om den känner för det.

Åh, tänk första gången man lägger ner den i sin egen säng. Fan vad jag längtar. 4 månader känns helt outhärdligt långt. Känns som att det aldrig kommer bli december! Jag vill ha nuuuuu..!

Ikväll blir det bara massa mys med älskling. Sparta o någon bra film. O delicatoboll med juice såklart (min nya favvo)! Jag älskar verkligen att det är helg om några timmar. Att bara få gå hem o lägga sig o mysa i soffan. Ingenting planerat i helgen heller, så det ska bli sjukt skönt att bara få va.

Igår när jag slutade jobbet, och gick i korridoren påväg mot utgången där Jack stod o väntade med bilen, så började jag gråta. Inte så att tårarna sprutade, men de blev lixom blött i ögonen o jag bara kände att jag ville skrika. Sån lyckokänsla! Jag älskar att bara få vara hemma tillsammans med Jack. Vi har fredagsmys varje dag! <3

Vilka sötisar! <3

Åh vad snopen jag blev nyss. Ligger i soffan med tröjan uppdragen så hela magen ligger bar. Det sparkar utav bara fasen, o jag såg precis sparkarna för första gången ;D 4-5 stycken med några sekunders mellanrum. Så häftigt! ;D Det var bättre än att känna dem första gången. Att se dem känns helt... overkligt.

Tänk att jag nästan såg min lilla bebis fot. Ihhhh ;D

Härligt!

Älskling kom hem o titta du också!!!

Ahhhhh.. blir galen!!! *hoppar o studsar*



(Inte min mage på bilden)

Jag fattar inte hur det kan kännas såhär svårt. Var det lika jobbigt förra gången, med Mojje? Hoppas att tiden läker alla sår även denna gången.

Jag kan inte sluta gråta. Jag kan knappt andas. Jag har sån fruktansvärd panik. Vafan e de jag gör? Bara skickar iväg en av den som jag älskar mest på jorden. Hur ska jag klara det? Känns som jag dör lite - mer o mer för varje gång jag tittar i hans små bruna ögon. Så oförstående. Han har ingen aning om varför jag gråter. Han har ingen aning om att hela hans liv kommer bli annorlunda. O han har ingenting att säga till om.

Hur kan jag göra detta mot honom? Han vill ju högst troligt inte lämna sin familj. Detta är ju hans liv. De enda liv han vet något om. Nu ska vi ta det ifrån honom.

Jag försöker verkligen intala mig själv att han kommer få det bra där i Linköping. Med en hundkompis och en hundvan ny matte. Men jag vet inte.. Jag vet ingenting.

Har gråtit sedan jag gick från jobbet, de slutar aldrig.

Jag kan verkligen inte fatta hur jag ska ta mig igenom det här? Hur ska jag kunna stå o se på när det kommer någon för mig helt okänd människa o tar Rocky ifrån oss?

Hur knäppt det än låter så är han en av dem jag älskar mest här i världen. Topp 5. Jag vill inte leva utan honom...

Nu e jag nästan klar med bebisens scrapbook. Har ganska många sidor kvar, men bör väl spara några stycken tills han/hon är ute också? :) Åh jag längtar verkligen tills jag får pussa på den! Ge mig nuu!

Idag har vi varit på Kubb-SM i Nybro. Jack o Lennart spelar ihop och dem vann alla sina tre matcher :) Peter o mamma var också med, "We´re only here for te beer", o dem gick vidare efter sudden-kastning. Roligt :) Det är final o så imorgon, så vi får se hur det går :)

Igårkväll, tills idag på morgonen innan kubben, var vi på Eriksöre o hälsade på kusin Emelie, Martin o Elias (o Martins pappa va oxå där). Det var mysigt o roligt. Vi grillade, spelade kubb, skrattade o spelade lite sällskapsspel. Sen sov vi kvar i husbilen, så vi låg alla 6 där inne :)

Emelie o jag är väldigt lika, trots att vi inte vuxit upp tillsammans. Rätt roligt egentligen, man ser likheterna mer o mer hela tiden. Nu ser inte jag att vi är så lika utseendemässigt (jag väger ju typ.. 15 kg mer än henne :P) som alla säger, men till sättet är vi lika :) Har samma "konstiga" grejer för oss o har lika åsikter o sånt.

Vi ska dit om ett par timmar o umgås lite till o käka på Strandkrogen, men det blir ingen övernattning idag. Ska hem till lille Rocky.

(Oj vad älskling ligger o snarkar här bredvid i soffan.. <3)

Ne, nu ska jag göra mig lite iordning tror jag om jag orkar.

Tjohej!

Ps. Jag tror Cleo där inne i magen hälsar, för hon sparkar på endel ;)

Ps2. Ja, det blir en liten Cleo! (Tror jag iaf ;)

Idag har jag varit med om något fruktansvärt otäckt. När jag skulle gå ut på morgonpromenaden med Rocky o gick ut från trappen så en bit bort står en granne med sin hund - en grand danoir tror jag det är. Väldigt stor, som ni ju hör på namnet. Vi har träffat den några gånger ute men då brukar den ha munkorg på sig. Idag när vi kom ut så hade den ingen munkorg, o heller inget koppel - så den sprang i rasande fart mot mig o framförallt Rocky.

Innan ägaren hade fått tag i hennes hund så hade den hunnit bita Rocky tre gånger, varav två i magen. O eftersom den är så otroligt stor (som en stor kalv ungefär) så trampade den även på Rocky. De tog ca 1 - 1,5 minuter innan hon fått tag i sin hund o på den tiden hann det hända mycket i mitt huvud. Herregud vad rädd jag blev! Jag hade inte en tanke på mig o magen utan ville bara skydda Rocky, så jag försökte ju ställa mig i vägen för den stora hunden.

Först efteråt tänkte jag på hur illa det kunde ha gått för bebisen i magen. Tänk om det hade hänt henne/honom nåt! Om jag trillat o blivit stampad på eller vad som helst.

Hundägaren (som är en flyktigt bekant) gick in med sin hund och kom ut o pratade efteråt. Hon sa att det var helt o hållet hennes fel o hon bad om ursäkt. Jag är inte arg eller så på henne, men jag blev bara så otroligt rädd.

Det var först när jag kom in igen som jag riktigt fattade vad som hänt. Då grät jag hysteriskt. Dels för den otäcka upplevelsen, dels för att Rocky blödde lite (bara lite) o hade ont så han skrek när jag lyfte honom o sen även för att jag tänkte på vad som kunde ha hänt. Med Rocky eller magen. Herregud vad otäckt det var, jag var så rädd. Jag hade aldrig klarat om det hänt Rocky nåt - om han blivit allvarligt skadad eller dött. Usch, vågar inte ens tänka på det.

Nu ligger Rocky här bredvid i soffan o sover. Jag bad Jack komma hem på sin lunch för att hjälpa till o kolla Rocky, men det verkar inte vara någon fara. Ett litet ytligt sår i magen, men annars inget synligt. Han slickar sig mycket på tassen o de var lite blod där, men han haltar inte o han lekte med Jack som vanligt - så jag tror inte det är någon fara.

Fan - vad ska man egentligen med djur till? Man fäster sig bara vid dem o så dör de, va de någon som sa. Klokt egentligen. Men jag älskar dem alla tre. Rocky, Skrållan o Sushi <3



Ps.
Känsliga läsare varnas!

På tal om en helt annan sak; Idag på morgonen när jag vaknade så hade det runnit ut mjölk ur ena bröstet. Jag trodde inte de kom såhär tidigt, men jag sökte på Google o hittade att det kunde börja alltifrån vecka 5 tills bebisen nästan var ute. Kändes skumt, men lite häftigt ;P Jag har "mat" i mina tuttar! ;D

Det blev inget jobb idag. När jag kom dit så var mina behörigheter borta så jag kom inte in i datorn. Hemma imorgon också ser det ut som, sen på onsdag får vi se. Chefen ringer när jag kan jobba igen. Inte helt fel med lite extra semester :) Betald ledighet <3

Shit vad jag gråter för småsaker. Räcker med en fin låt så bölar jag så tårarna o näsan rinner. OMG. (Ändå ska jag på o lyssna på just de låtarna som gör att jag gråter :P)

Såg på "Livet på BB" på 5:an förra veckan. Då grät jag också. Av lycka o förväntan. Det blir så verkligt när man ser på det programet. Gud vad jag längtar!

Tänk vad bra jag har det. Frisk (hoppas jag), fin lägenhet, heltidsjobb, familj som lever o mår bra, världens bästa sambo och vår bebis i magen. Kan ju inte bli bättre. Ibland glömmer jag hur lycklig jag egentligen är.

Jack du är det bästa jag vet! <3 Älskar dig så otroligt mycket!

Igår kom vi hem från Ullared. Det var en trevlig utflykt - det blir alltid mysigt när man är där (trots att stugan väl kunde haft lite mer att erbjuda). Jack vill väl inte erkänna att han också tycker det är skönt att komma iväg såhär, men de e jag rätt säker på att han gör :) Det går alltid att muta med lite öl!

I fredags lämnade vi Kalmar vid 04 för att vara framme i Ullared straxt innan 8 (vi tog en fika/matpaus på vägen också). In i varuhuset vid 8, och efter ca 10-15 minuter så svimmade jag. Jag hade nog trott att det skulle hinna gå lite längre innan min kropp, utan att fråga mig, skulle "ge upp" - men jag hade inget att säga till om. Som tur var så kände jag att svimningen var påväg, så Jack o jag gick mot toaletten (eller ja, Jack bar mig väl nästan då mina ben strejkade) o halvvägs där så svimmar jag i Jacks grepp. Direkt efter "uppvaknandet" (vilket bara är nån sekund efter) så känner jag att jag måste kräkas. Det vattnas i munnen o jag försöker svälja o svälja. Känner mig övertygad om att jag INTE kommer hinna till toaletten utan kommer bli tvungen att spy mitt i varuhuset. Var fan är toaletterna?! Tillslut kommer vi fram, och det hade som tur var inte hunnit bli någon kö dit in. När jag kommer in på toan så avtar illamåendet snabbt, och jag klarar mig ifrån att göra det värsta jag vet - nämligen spy.

Det följande timmarna känner jag mig lite halvdålig o är rädd att samma sak ska hända igen, så ungefär var 10:e minut får vi halvspringa mot toaletten igen för att märka att det nog inte var nödvändigt (och sedan gå hela vägen tillbaka till dit där vi ställde vagnen för att fortsätta shoppingen).

Svimningen var ingen trevlig upplevelse, mensom tur var hände det bara en gång.

Det är jobbigt att vara gravid ibland - men så värt det :)

Vi fick köpt en hel del saker under de 2 (3 - vi var inne en kortis på söndagen med) dagarna vi var inne. Jack o jag gjorde tillsammans av med ca 6000 kr, men jag spenderade väl något mer än honom. Vi köpte fint till hemmet (massa blommor o krukor - me love!), kläder (mestadels till mig o min tjocka, växande mage), spel, lite presenter till en o annan och lite bebisgrejer.

Bebisgrejerna vi köpte var täcke, kudde (vilken liten!), två par sängkläderset, två snuttefiltar (åh så mysiga!), en stor filt med barbapappa, två bodys och en sån där skyddsfilt man lägger under lakandet så att madrassen inte förstörs om det kommer kiss eller så på den.

Jag längtar tills vi ska göra iordning skötrummet och sätta upp dens lilla spjälsäng i sovrummet, bädda med dens lilla täcke o kudde och lägga ner snuttefilten. Åh vad mysigt!!
 
I förgår natt sprakade det något otroligt! Jättekraftiga sparkar. Den första kom på kvällen när jag låg på mage i sängen i Ullared. Jag blev så snopen att jag hoppade en halv meter där jag låg. Jäklar vilken kraft! Häftigt att det kan kännas så tydligt redan nu..

Nehe, nu e de faktiskt dags för mig att börja bege mig bort mot jobbet. Första arbetsdagen efter semestern och det känns inte helt okej. Längtar till min mammaledighet!

Har ju pratat om bilder på magen, så för er som är intresserade kommer de här;

Jaha, så sitter man då här och ska gästblogga som det så vackert heter. Lindah har tjatat och tjatat, det är inte det att jag har någonting emot att skriva några rader, jag är inte heller rädd för att dela med mig lite av mina egna tankar och funderingar runt allt det nya. Med det nya, så syftar jag naturligtvis på vårt kommande barn. Det är bara det att jag inte har ro att sätta mig ner och skriva när som helst, jag vill gärna gå runt en tid och fundera lite innan jag släpper ut det jag har på hjärtat... anyway, nu är jag här.

Tänkte skriva lite om tankarna som snurrade i mitt huvud, känslorna som likt en getingsvärm (om det nu heter så?) for runt i min kropp när Lindah efter ett skrik kom studsande in i sovrummet och visade mig graviditetstestet.

Även om det bara tog någon sekund från det att jag vaknade av vrålet från badrummet tills dess att Lindah stod skakandes och blek brevid min sida av sängen så hann jag tänka imponerande mycket.
Här en spindel hittat in i lägenheten? Har hon skadat sig? Är det krig?
Lindah såg ut som jag kan tänka mig att jag kommer se ut om jag någon dag skulle vinna 50 miljoner på V75.
Jag gnuggade mig i ögonen och såg hur ett graviditetstest tog form framför mig.

- Det är positivt.. dedededet... det visar positivt, stammade hon fram.

Till saken hör att Lindah tagit ett test precis innan helgen eftersom vi skulle åka till Stockholm, och det visade ingenting. Så här i efterhand kan jag tycka att jag trots den ovanliga frukosten på sängen var otroligt sansad, nästan kall när jag sa åt Lindah att lugna ner sig och att det där billiga testet hon använt förmodligen bara visade fel. Jag ville givetvis inte att det skulle vara så, men eftersom jag vet hur otroligt ledsen och besviken hon skulle bli om det nu hade visat sig att testet visat fel så ville jag på något sätt ta ner henne på jorden lite. Jag menar givetvis inte att jag hade jublat och slagit volter, men våra känslor uttrycker sig på helt skilda sätt.
Jag hade såklart blivit jätteledsen, men hade ändå tänkt att fler chanser kommer,  för Lindah hade hela livet slagits i spillror och vi skulle aldrig få barn, min snopp skulle ramla av och ruttna när som helst.. hahaha skämt o sido, men vi fungerar lite olika och det är ju inget konstigt med det, hon är mer känslomänniska än mig bara, nästan lite sydländsk i temperamentet.

Jag gick upp och klädde på mig, skjutsade Lindah till jobbet och åkte direkt till apoteket och hängde mig på låset.

-Jag vill ha det bästa testet ni har, sa jag.

Tanten på apoteket kastade till mig ett litet paket för 115 spänn och önskade mig lycka till. Jag i min tur satte kurs mot Lindahs jobb och rusade in. Hon mötte mig vid entrén och gick omedelbart in på toaletten, själv satte jag mig utanför och väntade. Det kanske gick tre minuter eller fem, jag vet inte riktigt, men det kändes som en halvtimme minst och jag började kallsvettas, jag trodde jag skulle svimma. Till slut reste jag mig upp och gick fram till toaletten. Jag knackade och frågade hur det gick, Lindah låste upp och släppte in mig, hon stod med ryggen mot mig och jag började ana att det nog var som jag befarat. Hon vände sig om och log, visade mig testet...
Gravid 1-2 veckor stod det på displayen. Det gick en rysning genom min kropp och vi kramades, Lindah grät.

När jag satte mig i bilen och körde hem kände jag mig full av någonting som jag fortfarande inte kan sätta ord på, det kändes overkligt. Jag ska bli farsa.. JAG SKA BLI FARSA!

Jag satt från det att jag kom hem tills att jag skulle hämta Lindah på jobbet och sökte på internet, pappasidor, var bara tvungen att läsa om andra i samma situation.

Den otroliga känslan som infann sig kommer jag aldrig att glömma och när det är ungefär fyra månader kvar till den stora dagen så känner jag bara längtan, längtan efter att få hålla henne/honom i min famn, mitt barn.

//Jack

Åh jag är så himla irriterad hela tiden. Stör mig på allt o inget. Jättejobbigt är det, både för mig o förmodligen för Jack också som får lyssna på mitt tjureri. Jag kan inte hjälpa det - det bara kokar i mig. Hur ska jag komma ur detta?

Läste lite om det på nätet o då stod det att de var många som kände likadant, men att det oftast var på partnern de störde sig. Så är det inte i mitt fall - Jack e väl nästan den enda jag inte stör mig på. Jag hoppas innerligt att det förblir så, för jag vill verkligen inte börja känna denna irritationen mot honom. Men jag tror inte de kommer bli så. Efter nästan 5 år ihop så hade det redan hänt nu.

Försök att ha lite överseende med mig om det någon gång går ut över dig.

Imorgon, eller inat snarare, åker vi till Ullared. Vi ska lägga oss om 2-3 timmar, så vi får lite sömn innan vi ska upp igen. Åker nog runt 04-tiden. Ska bo i stuga där i två dagar, sedan börjar jobbet igen =/

Känns blä att semestern redan är slut. Men de e ju bara 4 månader kvar innan mammaledigheten.

Kanske bloggar från Ullared, vi ska nämligen ha med oss datorn.

Hej hej hej

Kolla in denna artikeln;

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article1637132.ab?service=print



Tänk att detta kan hända mig/oss. Om två veckor kanske jag ligger på BB o föder vårt barn. Inte så sannolikt kanske, men långt ifrån omöjligt. Herregud - två veckor! Jag har inte läst på någonting om förlossningsställningar, bedövningar o allt vad det kan vara!

Min lill* vän.. Du kan väl stanna kvar åtminstone 3 månader till?

Men guuud vad jag längtar! Önskar det kunde bli början av december nu. Tänk när du ligger här hemma hos oss i din lilla säng.. aww!

Åh vad härligt det är att ha min Linge hemma igen! Idag har det bara vart massa mys hela dagen.

Nu ska vi lägga oss i sängen o kika på det tredje avsnittet av "Saltkråkan". Jack är helt lyrisk - han tycker det är jättebra! ;) Så söt han är min ängel. Honom älskar jag verkligen.

Jag skulle verkligen vilja att mina barn fick växa upp som dem på Saltkråkan. Tänk vad härligt och fritt dem hade kunnat leva. Springa runt på granngårdarna med sina vänner, leka, bada o fiska. Att som förälder inte behöva oroa sig för att barnen råkar i dåligt sällskap, blir slagna eller våldtagna. Allt bara helt tryggt. Åh, så skulle jag vilja ha det.

Idag har det sparkat massor. Men det gör de ju i stort sett varje dag nu för tiden :) Jättehärligt är det! Nu börjar det dock redan kännas som att tiden går saaakta. Vill ha henne/honom här o gosa med nu!

Tänk vad livet kommer bli annorlunda om bara några månader. Går inte ens att föreställa sig. Men underbart blir det :)

Puss!

Ps. Imorgon ska jag se om jag eller Linge kan ta någon bild av mig o min kula som jag kan lägga upp här :) E väl inte så mycket att se för er kanske, men jag tycker de e kul att ha kvar här som minne :)

Vilka är ni alla som läser förresten? Ge er till känna? :) Trevligt är det tycker jag.