Att få vakna såhär varje morgon hoppas jag aldrig att jag blir trött på;

  

Var så full av kärlek så jag skrev en dikt;

Att få vakna varje morgon,
o mötas utav dig
Ditt genuina strålande leende,
är det vackraste för mig

Jag har aldrig känt sån lycka,
den går inte beskriva med ord
Jag glömmer aldrig den dagen,
då du kom till våran jord

Sån omedelbar kärlek,
jag älska dig direkt
Nu är jag aldrig nere,
du är min friska fläkt

För alltid ska vi älska,
o finnas för varann
Du är min fina dotter,
en dröm som blivit sann

Idag är min skruttunge 2 månader. Känns som om vi har haft henne mycket längre tid än så. För två månader (och en dag) sedan så "fanns" hon inte, o nu skulle vi aldrig kunna leva utan henne.

Hon har blivit så himla stor! O då menar jag mest till sättet. Hon håller för det mesta upp nacken själv nu o hon flyttar huvudet för att titta på olika saker. Hon fokuserar sin blick o hon skrattar/ler så hjärtligt! Det är så underbart o får vara med om allt detta.

Om mornarna när vi stiger upp, så får jag en sån lyckorus-känsla i hela kroppen! Tänk att jag får vara mamma åt världens vackraste prinsessa! O tänk att jag får dela detta med hennes pappa - världens vackraste man! <3 Kunde inte fått det bättre än såhär. Älskar er!

Jag blir så glad i hela själen när hon ler <3

Idag har jag skrivit mitt lillhjärtas namn på handleden. Bild kommer väl eventuellt när den inte är insmord med Helosan-salva.

Kelly ligger o sover på sin filt på golvet o Linge o jag ska nog knäcka en film.

Puss,

Har fortfarande inte bestämt mig hundra än, vilken av dessa fyra jag ska ha. Men jag tror jag väljer mellan 2:an o 4:an, o att det lutar mest åt fyran. Den känns "rätt" lixom. Fast egentligen tycker jag att tvåan är snyggast, så jag är lite delad.

Igår när jag la mig hade jag så gott som bestämt mig för 4;an, insidan av handleden med texten vänd mot mig.

Ska bli spännande (för mig själv) att se vilken tatuering jag kommer hem med om några timmar (har tiden klockan 13)..

Puss! Håll tummarna för mig att jag väljer rätt o att det blir fint! (O ja, att de inte gör så fruktansvärt ont!)

Nu blir det Solsidan o fika! Förhoppningsvis sista godis-dagen idag, jag ska tappa 10 kg till sommaren juh! Imorgon blir det tatueringstime, spännande!

Vi tog en sväng med vagnen idag hela familjen, till Netto. Det var skönt :)



Imorgon tatuerar jag mig! Nervööööst =/ Inte för smärtan, men jag är jätterädd att det inte blir bra, att jag inte blir nöjd. Kommer få sån sjuk ångest då. Jag har aldrig velat tatuera mig just därför att det är så bestående. Jag kommer lixom alltid ha den där. Då e de inte så kul om man inte blir nöjd =/ O jag som ska ha den på ett så synligt ställe med. Hjälp!

Sitter här med min vackra flicka i knät. Kan sitta o bara titta på henne. Hon är så underbar. Hela hon är så fin! Tänk att hon är Jack o jag. Tänk att hon legat inne i min mage. Tänk att hon är vår! Denna underbara varelse. Vår.



Jag tänker tillbaka på min barndom, allt som var bra. Jag vill att hon ska få det precis som jag hade det när jag hade det som bäst. Sen vill jag att allt som var dåligt aldrig ska behöva henne. Gerhards övergrepp, pappas olycka, mammas o pappas seperation. Hon ska inte behöva vara med om något sådant. Jag hoppas o tror verkligen att hon ska slippa vara med om en skiljsmässa. Mamma o pappa ska alltid älska - varandra o henne. Alltid. Det är i alla fall min ambition, min dröm.

Tänk så mycket kul vi ska ha! Vad mycket vi ska uppleva tillsammans. Hon ska aldrig behöva känna att hon inte är vårt allt. Hon ska alltid komma först, alltid känna vår kärlek. Vad som än händer kommer mamma och pappa alltid älska henne mest av allt. Ja, och varandra såklart.

Underbara familj, jag älskar er så högt! Ni är så vackra. Jag är så otroligt lycklig över att få ha er i mitt liv. Tack för det. Tack tack tack! <3

.. I just wouldn't be livin' at all <3

Idag vaknade jag på det underbaraste sätt jag varit med om (o jag vet att jag kommer få vakna likadant många andra morgnar..). Jag öppnade mina sömniga ögon o möttes av min underbara dotters största leende ever. "Oooaa"! säger hon. Vilket jag ganska snabbt tolkade som "god morgon". God morgon älskling! Tack för att du redan gjort min dag. Vaken i endast ett par sekunder och är redan så lycklig, tack vare dig. Älskade dotter.

Igår kom vi hem ifrån Stockholm där vi varit i nästan en vecka o hälsat på Sessans stora släkt. De första två nätterna tillbringade vi hos farmor, plastfarfar o fastrarna. Jättetrevligt var det och såhär såg det ut;



De andra tre nätterna var vi hos farfar. Vi skulle egentligen sovit en natt hos kusin Dante också, men han vart sjuk stackarn så det blev bara ett par snabbvisiter.

  

Men hos farfar fick vi även träffa farbror Sebbe.

 

Och så var vi o hälsade på gammelmormor Peggy :)



Tänk att vara så liten o redan så älskad. Jag är så glad att Kelly ha så många som bryr sig om henne. Här i Kalmar, och i Stockholm <3

Jag är så trött på att alla förlitar sig på oss hela tiden. Är det något någon är osäker på eller bara inte orkar så ringer dem oss. Trots att det egentligen inte är våra problem så blir dem de tillslut ändå. Det är okej att fråga om råd, att be om hjälp. Men inte hela tiden. O inte att bara häva över sina problem på oss. Tro mig, vi har egna. Såhär ser det ut för oss idag; om pappas TV-kanaler försvinner ringer han oss o ber om hjälp (o oftast då så är det bråttom för de börjar någon jäkla sport på TV). Om pappa inte förstår sig på mobilen så måste vi hjälpa honom. När hans mobil sen går sönder så måste vi följa med o köpa en ny. Om det är middag hos mamma så ber Peter allt som oftast om att bli hämtad o lämnad av oss, trots att vi bor i samma trapp som mamma o annars ju inte ens behöver ta på oss ytterskor för att komma dit. Om mamma köper en ny möbel på Ikea så blir det alltid Jack som får sätta upp den, trots att vi kanske har fullt upp nere hos oss. Jag skäller inte på någon, men ber er bara att förstå att man inte hela tiden kan förlita sig på att vi ska fixa biffen. Ofta blir era problem även våra, o vi har tillräckligt med våra egna. Vi hjälper gärna till, men ta det inte förgivet och försök själva först.