Hoj!

Nu är vi ganska nyss precis hemkomna från MVC. Det som vi hoppas var det sista besöket. Vi har ett till bokat till den 23:e, men det hoppas vi att vi slipper gå på. Vi vill ju ha vår bebis till julafton. Det trodde dock inte barnmorskan =/ Hoppas hoppas hon har fel.

Såhär såg min SF-kurva ut idag;



37 cm.

Det börjar verkligen bli tungt om nätterna nu. Magen spänner o ömmar så de e svårt att ligga. Sen blir jag kissnödig stup i kvarten. Ibland tar det bara några minuter efter att jag vart på toa, tills det känns som om jag ska kissa ner mig. Märks att det inte är långt kvar nu. Men jag ska inte klaga - jag mår o har mått oförskämt bra i stort sett hela graviditeten. Det tackar vi för.

Jag har inte skrivit något om besöket på Förlossningen förra veckan va? Usch, det var verkligen jobbigt - orkar knappt prata om det. Emelie o jag var i stan o käkade o shoppade, o jag hade kvällen innan haft väldigt svårt att andas. Eller inte svårt direkt, men det gjorde massa ont i bröstet när jag tog djupa andetag. Då blev jag inte så orolig, men däremot dagen efter när det fortfarande inte gått helt över (men dock blivit bättre) så tyckte Jack jag skulle ringa Förlossningen o höra. Så de jorde jag. Dem bad mig komma in med en gång, så Emelie fick skjutsa mig till Förlossningen o Jack kom efter en liten stund. Dem börjde med att spänna fast mig i en sån där CTG-kurva (där dem mäter barnets hjärtslag och mina sammandragningar. Även barnets rörelser noteras), där låg jag i 2 timmar (varav de sista 30 minuterna var jättejobbiga då jag hade sjukt ont i ryggen). Sen efter det fick jag lämna ett urinprov som dem sa visade på urinvägsinfekion - jag fattade ingenting, jag hade ju inte märkt nåt! Dem skickade iväg en urinodling för att vara på den säkra sidan, men erbjöd mig penicilin med en gång. Jag tackade bestämt nej - jag tänker inte äta nån himla medicin i onödan (o idag på MVC hade ju svaret på odlingen kommit; jag hade ingen urinvägsinfektion. Man känner alltid sig själv bäst).

Sen tog dem sänkan i fingret - vilket jag avskyr. 5 minuter senare kommer hon in igen o säger att det blev nåt fel, så hon får sticka mig på nytt igen i samma finger. I like (not). Senare tog dem även 3 eller 4 rör med blod ur armen - kunde dem inte bara planerat det bättre o tagit provet i armen med en gång, så jag sluppit två nålar i samma finger? Blä, kände jag lite då.

Någonstans där mitt i allt fick jag även göra en EKG. Fick ta av mig allt på överkroppen o ligga helt utfläkt där med en massa elektroder på magen o bröstet. Dem hade typ aldrig gjort det innan heller, så jag kände mig väldigt utelämnad o naken (både bildligt o bokstavligt).

Sen tillkallades en medicinläkare som skulle lyssna på mitt hjärta o mina lungor, men han fick vi vänta på (såklart). När han väl kom så kunde han inte säga mer än någon annan av de läkarna jag redan träffat; det kunde röra sig om en propp i lungan, eller också inte. Han sa att vi fick vänta på ett svar på blodprovet dem tagit tidigare, o var det för högt så var jag tvungen att genomgå en skiktröntgen, annars kunde jag få åka hem för då var det nog ingen fara. Vi väntade o väntade o klockan gick. Till slut kom svaret; Värdet skulle ligga under 0,25 helst. Det fick vara något högre eftersom det var lite högre sist jag tog det i somras, då låg det på 0,36. Men nu låg det visst på 0,95 - så det blev att stanna kvar o vänta på röntgen.

Medicinläkaren hade lovat att dem skulle vara så försiktiga som möjligt, gällande barnet i magen. Jag skulle inte få nån kontrast inskjuten i mig o jag skulle få ha på mig ett blyförkläde för att skydda magen (o dess otroligt viktiga innehåll). Men innan dem skickar ner mig till röntgen så sätter dem en kanyl i handen på mig (så blodet sprutar över fingrarna o sängen - AJ!!) o när jag kommer ner dit så får jag varken skyddsförkläde eller slipper kontrasten. Jag storbölar o är jätterädd för att något ska hända med den lill*, men hon som har hand om röntgen försöker trösta mig med att det farligaste är om barnet befinner sig i typ vecka 11-12. Jag får nöja mig med det o blir inkörd i den där jäkla manicken. När dem skjuter in kontrasten i handen på mig så blir jag helt varm i vissa delar av kroppen, o jag antar att bebis fick precis samma känsla - för bara efter nån sekund så får den spelet där inne i magen o rullar runt som en panikslagen fisk på torra land. Usch, det var sån ångest =`(

Väl klara där var det bara upp till Förlossningen igen o vänta på röntgensvaret som tog typ en timme. Ingen rolig väntan, var rätt nervöst då jag vet att man kan dö rätt fort om man har propp i lungan. Men som tur var så visade ju röntgen ingenting, o vi fick åka hem efter 7 timmar. Ingen vidare rolig dag alltså.

Så. Nu vill jag inte tänka mer på detta. Bort bort bort.

Idag har Kling o jag iaf bokat julbord på Ming Palace till på fredag. Julbord e väl egentligen lite fel ord då de inte är nån julmat, men det är så galet gott! Vi var på det förra året o sa då att vi måste dit nästa år igen. Så vi får se om bebis tänker stanna till helgen, eller om vi får avboka julbordet.

Nu ska jag kramas med min ängel. Pusshej,