Hoj!

Ikväll har jag jobbat min sista dag (förmodligen föralltid) på Telia. Känns skönt att få vara ledig så länge, samtidigt som det ju är tråkigt om jag nu inte "får" komma tillbaka till ett jobb där jag faktiskt har trivts bra. Vet inte alls hur det blir efter mammaledigheten - ett år är en lång tid. Väldigt lång känns det som, men det kommer väl gå fort antar jag.

Nu ska Kling o jag kika på "Solsidan" o mysa ner oss i soffan. Imorgon är det slutspel i kubben för honom, o jag ska vara hemma o börja med julstädningen/julpyntningen. Sen på eftermiddagen blir det Ikea - ska köpa en stor svart byrå där vi kan ha alla bebiskläder <3 O såklart den vanliga lördagshandlingen (ska köpa massa blöjor då vi har kuponger som måste utnyttjas innan dem går ut :).

Förresten så har en deltagare i Babytipset blivit tvungen att dra sig ur, så det kommer att vara 50 kr mindre i potten för den som vinner (tyvärr). Tänkte bara säga det nu så att alla som läser här vet. Yvonne drog sig ur o hade datumet den 9 december. Men eftersom hon inte var ensam det datumet så blir det ingen direkt skillnad. Potten är nu alltså på 1900 kr, och alla dem pengarna har kommit in så det kommer inte ske fler förändringar. Promise.

Fredagsmys på er allihopa,

(Ur blogginlägget för några dagar sedan)

"Sen minns jag det Jenny sagt ett par kvällar innan; "Jag hade ont i ryggen kvällen innan med alla 3 barnen".

Det var ju inte alls Jenny som sa det berättade Jack för mig. Det var ju svärmor. Ja herregud, minnet är verkligen kort.

Hej!

Nu är vi hemma ifrån Sthlm.

Det bidde ingen Sthlms-bebis. Var väl tur det, hade varit så omständigt att inte få vara "hemma" o föda. Men igårkväll vart vi faktiskt nervösa. Det gjorde så fruktansvärt ont i ryggen igår påväg hem från festen. Precis så som jag har tänkt mig att det kommer att kännas när det är dags. Sen minns jag det Jenny sagt ett par kvällar innan; "Jag hade ont i ryggen kvällen innan med alla 3 barnen". Gulp. Vi fick stanna bilen 2 gånger påväg från Bålstad till Täby, och som tur var så hjälpte de ju att ställa sig upp. Jag mindes att jag hade läst det nånstans, att om värkarna lättar när man ställer sig upp så är det högst troligt bara förvärkar.

Men det var ändå väldigt oroligt. Såg på Manne också som satt där bak med mig att han blev lite nervös :P "Hur e det nu Lindah? Är det bättre?", o när jag gick ut ur bilen följde han efter :)

När vi var tillbaka i Täby så köpte vi oss lite pizza o kebab istället för att åka till Danderyds sjukhus. När vi sedan var hemma igen så kom det inga fler värkar som tur var. Magen var dock öm och hård (som den ju vart hela dagen av någon konstig anledning) men idag när jag vaknade var allt som vanligt.

Helgen i Sthlm har varit bra. I onsdags kom vi ju fram vid 20-tiden, och sov då hos Jacks pappa. På torsdagen var det dags för begravning av Jacks farmor. Jag bröt ihop vilket jag inte alls räknat med då jag ju inte direkt kände Sollan, men när kistan kom o stod bara nån meter ifrån o när Jack gick in o tittade på henne så mådde jag riktigt dåligt. Hörde även prästen beskriva för barnen hur hon skulle se ut, att hon skulle vara lite förändrad. Det var ingen jättemysig beskrivning o jag har ju så svårt för döden o allt sånt. Så jag skämde väl ut mig lite antar jag, men jag kunde verkligen inte hålla tillbaka det. Hemskt o pinsamt var det. Men jag skyller lite på graviditeten.

På torsdagskvällen var vi hos Lowe o Jenny med familj o käkade tacos o citron-o-maräng-paj. Asigt gott :) Jag önskar att jag också kunde baka sådär gott. Efter några timmars umgänge åkte vi tillbaka till Jackes far o la oss nästan med en gång då alla var trötta efter begravningen. På fredagen hälsade vi på mormor Peggy o Anders-Erik o på eftermiddagen åkte vi till familjen Norén där vi sov över. Trevligt var det. På lördags förmiddagen var det tillbaka till Olle o göra sig iordning för att åka vidare till Bålsta och gå på 60-årsfest hos Jacks faster Gittan (som jag aldrig träffat tidigare, bortsett från begravningen ett par dagar tidigare). Träffade även en massa av Jacks kusiner. Trevligt folk.

Ne, nu ska vi snart lägga oss i vår nybäddade säng o kika på replay; "Robinsson". Imorgon är det jobb som gäller. En sista vecka innan mammaledigheten. UNDERBART.

Puss då,


Ps. O i helgen är det ju första advent ;D Julpynta o gå på julmarknad i stan o eventuellt på slottet. Mysigt! <3

Sen gick jag in o tog det vanliga urinprovet. Direkt när jag doppade stickan, efter bara en mikrosekund, så blev det röda fältet längst upp på stickan helt grön. Jag höll på att svimma av. Ahh! Havandeskapsförgiftning? Jag tog snabbt som tusan en sticka till för att kolla om den visade samma sak – och mycket riktigt. Helt grön. Jag visste inte om jag vågade hälla ut det jag hade i muggen, så lät den stå inne på toan medan jag gick ut till Jack o berättade. Vi visste inte så mycket om vad det innebar, men bra var det ju inte sa jag.

Vi väntade inte på att bli uppropade utan gick in till närmaste barnmorska o visade stickan o frågade om jag behövde spara muggen o dess innehåll. Hon tittade på den o sa; ”Jamen den här är det inga problem med, den är fin. Den längst upp behöver du aldrig bry dig om, det är tvåan som är viktig o den är jättefin i färgen”. Jahopp, Lindah hade förhastat sig igen. PHU! Andas in, andas ut.

Straxt därefter blev vi uppropade och fick gå in till vår barnmorska Suzanne. Vi pratade lite om hur graviditeten har varit, och vi kom fram till att jag har haft en väldigt bra graviditet (jag kom fram till det, hon o Jack höll med). Sen var det dags för blodtrycket – det var bra (som vanligt, wie). Sen kollade hon SF-måttet, som ser ut som följer;

Helt okej alltså, den följer sin kurva bra (duktiga bebis där inne!). Sen var det ju det här med att känna hur den låg. Det var visst väldigt viktigt vid detta besöket då den knappt vänder sig mer nu i denna o följande veckor. Ligger den inte rätt nu blir det (högst troligt) vändningsförsök (aj!). Hon kände o kände, o tillsist sa hon att hon misstänkte att huvudet låg snett neråt fortfarande. Den hade nog vänt sig lite, men låg inte helt rätt. För att vara på den säkra sidan ville hon göra ett ultraljud.

Jack o jag visste inte om vi skulle våga kolla på skärmen, iom att vi var rädda för att se en snopp eller något annat som avslöjar vad det är för kön på bebisen där inne. Men Suzanne sa att man inte såg det på detta ultraljudet, så vi tittade. Det första Jack såg var ett ansikte med ett par tjocka kinder sa han. Jag såg ingenting, mer än något runt som Suzanne sa var huvudet. O huvudet låg precis som det skulle. Den har alltså vänt sig rätt nu, o ligger med huvudet ner, rumpan under mitt högra bröst o fötterna på vänster sida om naveln. Inte fixerad än, men förhoppningsvis på god väg.

Nästa besök är den 30 november. Hoppas då att busen där inne ligger kvar som den ska. Mamma lite orolig. Mamma = jag ;D

Tänk att Jack o jag är föräldrar om en månad, om allt går som det ska. Mamma Lindah o Pappa Jack (”Mamma, pappa, Jack – hej! Mamma, pappa, Jack – hej!” - internskämt).

Jack fick förresten också vara med o känna på bebisen igår. Så han fick känna på en liten fossing :)

Nu ska jag jobba min sista dag denna veckan, sen imorgon bär det av mot Sthlm. Jack e orolig för att förlossningen ska starta när vi är där uppe, men det tror varken barnmorskan eller jag är speciellt troligt. Får väl hoppas att han/hon vill stanna kvar o komma ut hemma i Kalmar istället. Gärna vänta några veckor till.

Ha en bra dag nu alla! Puss,

Idag har Jacke monterat ihop spjälsängen och så har vi bäddat :) Såhär mysigt blev det;

Gah, blir helt galen när jag går in i sovrummet o ser sängen stå där. Så himla mysigt! Längtar ännu mer nu! Imorgon ska vi till MVC. Hoppas hoppas hoppas att bebis har vänt på sig då, annars blir det säkert vändningsförsök inbokat om nån vecka (vilket jag inte alls känner för). Jag tror dessvärre inte att han/hon gjort det, men är lite osäker. Har ju fått för mig till o från att det känns lite annorlunda på nåt sätt som är svårt att förklara, men samtidigt så rör de sig absolut mest långt ner på bägge sidorna =/ Vi får se imorgon helt enkelt.

Nu ska vi kolla på skräckis ("Paranormal activity 2") i sängen. Får se om jag kan sova sen (ettan är den äckligaste filmen jag sett i mitt liv hitills).

Puss,

Så himla fin låt (skriven av Bryan McFadden när han skiljde sig med barnens mamma). Hoppas aldrig detta kommer hända oss;

It seems like only yesterday
I held you in my arms and said
You will never need to fear the dark
But unforeseen misery has come between your Mummy and me
We can love you more now we're apart

Daddy, he's got to go away
Cos there's just no other way to live this through
Someday you'll learn understand
This wasn't what I planned for me and you
Sorry, love Daddy

Everyday is filled with pain
But never feel that you're to blame
Sometimes life breaks in mysterious ways
I can make it up to you
Believe me I am trying to
No matter what you'll always be my babies

Daddy, he's got to go away
Cos there's just no other way to live this through
Someday you'll learn understand
This wasn't what I planned for me and you
Sorry, love Daddy

Daddy, he's got to go away
Cos there's just no other way to live this through
Someday you'll learn understand
This wasn't what I planned for me and you
Sorry, love Daddy

I'm sorry, love daddy

Jag drömde inatt att vi fick en lite flicka. Med mörkt, mjukt o ruffsigt hår och stora ögon. Det var så mysigt. Minns att jag sa till Jack när jag fick upp henne på bröstet; "Vad var det jag sa?".

Egentligen känner jag inte att jag tror att det blir en flicka. Men jag har alltid föreställt mig de - en Ronja. Så när jag tänker på hur de kommer bli så ser jag nog oftast framför mig en tjej. Och hade ni frågat mig för ett år sen så hade jag sagt att jag bara MÅSTE ha en flicka, de första barnet. Men idag spelar det faktiskt ingen roll. Det blir bra hur det än blir. Och det är ju faktiskt som alla säger; huvudsaken är att barnet är friskt o mår bra.

Sen ska jag inte sticka under stol med att jag tycker att vi bör jämna ut denna familjen till 2-2. Två flickor, o två pojkar. Annars hamnar jag kanske i underläge som ensam tjej? ;) Rocky, Jack o bebis - mot mamma Lindah, hm. O visst skulle jag tycka det vore mysigt när hon blir lite äldre att få sätta upp håret o fixa med söta flicksaker :) Men faktiskt, så spelar det ingen roll. Så fort bebis är ute så är man ju lycklig över det man fått. Om det är en kille så är det ju någon mening med att de blev just en kille.

(Blir det en kille blir det dock förmodligen en liten kris här hur vi ska komma på ett namn :P Men det löser sig kanske när vi ser honom...)

Nu ska jag fixa iordning mig o sen laga lunch till mig o älskling som kommer hem från jobbet en stund för att äta. Sen ska jag jobba hela kvällen =/ O Jacke ska tapetsera färdigt.

Hej hej hej