God morgon vänner,

jag skulle bloggat igår egentligen, men Jack o jag fick för oss att v i skulle formatera min dator - o de gick väl bra. Det som däremot inte gick lika bra var att få igång den igen. Det behövdes tydligen nån disk eller så. Spännande att Jacks dator inte behövde en för några månader sedan då vi gjorde samma sak med hans. Jaja, min e väl sämre helt enkelt (dåligt val av mig när jag lät han ta den "dyrare" datorn ;).

Igår var vi på MVC. Det första jag gjorde var att väga mig, och jag hade gått upp 1 kg sedan sist för typ nästan två veckor sedan (det mesta antar jag är barnets fett som den förhoppningsv is lagt på sig). Sammanlagt under graviditeten har jag gått upp hela 9 kilo nu! :O Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så mycket (eller mycket o mycket, de beror på hur man ser det. Jämför man med Nettan e de väl inte så farligt. 25 (29?) kilo, host! ;)

Sen gick jag in o tog det vanliga urinprovet. Direkt när jag doppade stickan, efter bara en mikrosekund, så blev det röda fältet längst upp på stickan helt grön. Jag höll på att svimma av. Ahh! Havandeskapsförgiftning? Jag tog snabbt som tusan en sticka till för att kolla om den visade samma sak – och mycket riktigt. Helt grön. Jag visste inte om jag vågade hälla ut det jag hade i muggen, så lät den stå inne på toan medan jag gick ut till Jack o berättade. Vi visste inte så mycket om vad det innebar, men bra var det ju inte sa jag.

 

Vi väntade inte på att bli uppropade utan gick in till närmaste barnmorska o visade stickan o frågade om jag behövde spara muggen o dess innehåll. Hon tittade på den o sa; ”Jamen den här är det inga problem med, den är fin. Den längst upp behöver du aldrig bry dig om, det är tvåan som är viktig o den är jättefin i färgen”. Jahopp, Lindah hade förhastat sig igen. PHU! Andas in, andas ut.

 

Straxt därefter blev vi uppropade och fick gå in till vår barnmorska Suzanne. Vi pratade lite om hur graviditeten har varit, och vi kom fram till att jag har haft en väldigt bra graviditet (jag kom fram till det, hon o Jack höll med). Sen var det dags för blodtrycket – det var bra (som vanligt, wie). Sen kollade hon SF-måttet, som ser ut som följer;

 

 

Helt okej alltså, den följer sin kurva bra (duktiga bebis där inne!). Sen var det ju det här med att känna hur den låg. Det var visst väldigt viktigt vid detta besöket då den knappt vänder sig mer nu i denna o följande veckor. Ligger den inte rätt nu blir det (högst troligt) vändningsförsök (aj!). Hon kände o kände, o tillsist sa hon att hon misstänkte att huvudet låg snett neråt fortfarande. Den hade nog vänt sig lite, men låg inte helt rätt. För att vara på den säkra sidan ville hon göra ett ultraljud.

 

Jack o jag visste inte om vi skulle våga kolla på skärmen, iom att vi var rädda för att se en snopp eller något annat som avslöjar vad det är för kön på bebisen där inne. Men Suzanne sa att man inte såg det på detta ultraljudet, så vi tittade. Det första Jack såg var ett ansikte med ett par tjocka kinder sa han. Jag såg ingenting, mer än något runt som Suzanne sa var huvudet. O huvudet låg precis som det skulle. Den har alltså vänt sig rätt nu, o ligger med huvudet ner, rumpan under mitt högra bröst o fötterna på vänster sida om naveln. Inte fixerad än, men förhoppningsvis på god väg.

 

Nästa besök är den 30 november. Hoppas då att busen där inne ligger kvar som den ska. Mamma lite orolig. Mamma = jag ;D

 

Tänk att Jack o jag är föräldrar om en månad, om allt går som det ska. Mamma Lindah o Pappa Jack (”Mamma, pappa, Jack – hej! Mamma, pappa, Jack – hej!” - internskämt).

 

Jack fick förresten också vara med o känna på bebisen igår. Så han fick känna på en liten fossing :)

 

Nu ska jag jobba min sista dag denna veckan, sen imorgon bär det av mot Sthlm. Jack e orolig för att förlossningen ska starta när vi är där uppe, men det tror varken barnmorskan eller jag är speciellt troligt. Får väl hoppas att han/hon vill stanna kvar o komma ut hemma i Kalmar istället. Gärna vänta några veckor till.

 

Ha en bra dag nu alla! Puss,