Långhelg <3
Jag älskar verkligen min mage. Tänk, det trodde jag aldrig att jag skulle säga! O nu också, när den är större än vanligt o full med bristningar o halvt utstående navel. Herregud. Men givetvis är det ju inte själva magen i sig jag älskar, utan det som finns där i. Eller jo, jag älskar min mage också. Trivs verkligen bra med att vara gravid. Att slippa hålla in o tänka på magen är helt underbart!
Nu kommer snart min älskade hem, o han har med sig maaaat. Max - hur fint e inte det? :) Verkligen en tillgång för Kalmar att få en riktig hamburgekedja.
Imorgon är jag ledig. O hela helgen. O måndag. W-O-N-D-E-R-F-U-L. Dock så blir det inte mycket till vila, då vi drar till Ullared natten mot lördag. Så imorgon när Linge kommer hem från jobbet blir det en handling, sen Kina-mat och efter det är det nästan hem till sängen som gäller. Jag har planerat att vi ska komma i säng runt klockan 19 - med datorn med oss såklart så vi kan kolla på något medan vi somnar. Skönt att det är mörkt ute vid den tiden i alla fall. Hoppas också att Rocky går med på att lägga sig för kvällen vid den tiden, men de går nog bra :)
(Rocky har nåt fel på ena ögat idag o jag är väldigt ledsen o ängslig. Jag mår så dåligt när någon av mina älsklingar mår dåligt. Ögat rinner o han blinkar eller blundar med det hela tiden. Jag ber till någon högre makt att hans öga är bra imorgon, så de inte är Skrållan som gett honom en klo eller nåt. Usch, hemska tanke!)
Åh. Jag sitter här o bara tittar på min mage. Min mage, med min bebis i. Jag vet inte vad h*n pysslar med där inne, men det är full aktivitet. Det buktar ut lite här å där med jämna mellanrum. Åh, min lill* skrutt! KÄRLEK <3
Du vet att du är höggravid när...
- Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
- Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du inte längre ser tårna.
- Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes, då du är bredare så än framifrån.
- Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
- När du rullar runt för att komma upp ur soffan.
- När din sambo knyter dina skosnören.
- När man är rädd att kissa på sig när man nyser/hostar.
- Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig.
- När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
- När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.
- När man behöver hjälp att komma upp ur sängen eller soffan.
- När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
- När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
- När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
- När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna".
- När godisskålen får prioritet före middagen.
- När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.
- När allt blir tungt.
- När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på stövlarna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiktet.
- När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
- När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska ta sig upp igen.
- När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
- När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date my mom.
- När Grandiosa blir gourmetmat.
- När det känns som att bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ned.
- När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter.
- När anklarna får storlek av en överarm efter 2h på bion.
- När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
- När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
- När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Allt är väldigt irriterande.
- När sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
- När BH-storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
- När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
- När mannen din faktiskt måste hålla med dig om att du inte har något att ha på dig.
- När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
- När du hellre sitter kvar i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
- När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
Orolig =/
Usch, det här mår jag inte bra av. Jag känner mig verkligen nojjig. Förvisso hade jag gått upp 1 KG i vikt sedan sist, och det bör ju förhoppningsvis tyda på att bebisen växer o ökar i både längd o fett?
Sen tycker jag inte att min mage är speciellt stor heller för att vara såhär sent som jag faktiskt ändå är. Alla har hela tiden sagt hur stor mage jag har, men de känns som om den inte är speciellt stor längre med tanke på att jag har minde än två månader kvar. Borde den inte vara lite större nu?
En annan sak som jag nojjar för är att barnmorskan sa att den ligger på tvären. "Här nere känner jag huvudet, lite på tvären, så den håller förmodligen på att vända sig" sa hon igår o gjorde tummen upp o så glad ut. Då blev jag med glad o litade ju på att det var en bra sak att huvudet låg långt ner o lite på tvären. Sen när jag kommer hem o läser på nätet så ser jag att det verkar inte alls vara nån bra sak. Snarare tvärtom. Då skriver många att det eventuellt blir tal om vändningssförsök eller kejsarsnitt. NEJ TACK! Jag blir livrädd.
Till er som vet; Är det normalt att bara öka ca 1 cm på SF-kurvan under nästan en månads tid? Och är det så att bebis förmodligen håller på att vända sig tillrätta när den ligger "på tvären" med huvudet mer ner än upp som barnmorskan sa, eller är det dåligt att den ligger så i denna veckan? Har ju läst om massa olika personer vars bebisar nu i denna veckan redan har lagt sig tillrätta i bäckenet (fixerade eller iaf ruckbara).
Jag hatar när jag börjar grubbla såhär, men de e lixom svårt att låta bli. Det här är ju det viktigaste i mitt liv.
Jack säger att jag måste försöka lugna mig och lita på vad barnmorskan sa, "för dem borde ju veta" säger han. Men jag litar inte på nån =/ Det begås misstag hela tiden inom vården som för dem ansvariga bara blir ett "oops" men som för de drabbade människorna kan förstöra hela livet. Jag önskar jag kunde lita mer på människor, men jag gör helt enkelt inte det.
Vecka 24+6 - 26 cm
Vecka 29+0 - 30 cm
Vecka 32+3 - 31 cm
Vecka 33
Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.
Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livmodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.
När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.
Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.
Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.
Du;
Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!
Min graviditetsuträknare
Befruktningen ägde rum: 25 mars 2010
Hjärtat börjar att slå: 19 april 2010
Embryot rör sig: 13 maj 2010
Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster: 20 maj 2010
Alla inre organ är färdigbildade: 20 maj 2010
Risken för missfall avtar: 3 juni 2010
Fostret sväljer o kissar: 1 juli 2010
Du kan känna fostrets rörelser: 15 juli 2010
Fostret börjar få regelbundna sovmönster: 29 juli 2010
Fostret börjar att höra: 19 augusti 2010
9 av 10 barn överlever om de föds nu: 16 september 2010
Många foster lägger sig med huvudet neråt: 21 oktober 2010
Beräknat förlossningsdatum: 16 december 2010
K-A-O-S
Jag bryter ihop!!!
Hur ska vi göra med djuren? Vem/vilka ska bort? O den stora frågan; hur fasen ska jag klara mig utan dem? Jag fattar det verkligen inte.
Jag älskar verkligen mina djur. Alla tre. Så otroligt mycket. Mer än vad jag älskar många människor. Dem är min familj. Vissa tycker att, "äh, de e ju bara djur" - men så är det inte för mig. Jag älskar dem verkligen.
Antingen har vi kvar Rocky o gör oss av med katterna. Eller så har vi kvar katterna o gör oss av med Rocky. Känns som pest eller kolera - inget känns som ett bra alternativ.
Samtidigt vet jag att det GÅR inte ha kvar alla tre. Vi har cirkus här hemma varje dag, och en bebis på det skulle bli för mycket. Det skulle aldrig gå. Och det kan ingen fatta som inte vet hur vi har det här hemma. K-A-O-S.
Så, vem/vilka ska bort? Katterna, eller hunden? :`(
Förvärkar och tankar kring smärtlindring
idag gick jag hem från jobbet efter halva dagen. Mådde illa sedan morgonen, o sen började jag få som mensvärk i ryggen o magen typ - svagt, men endå jobbigt lixom. Sen blev illamåendet värre. Jag tänkte att det kanske hjälper att äta, så jag tog min lunch på min första rast (folk trodde väl jag var knäpp!), men det hjälpte inte ett dugg. Blev lite dizzy också, så jag mådde inte helt okej. Det kom o gick, ibland var jag nästan bra emellan. Vet inte om det kan ha varit den första förvärken jag kände eller om det bara var växtvärk eller nåt, men bebisen sparkade ju på där inne så jag var aldrig orolig. Vet ju att det är nu "det börjar" ;P
Imorgon är jag ledig. Ska bli riktigt skönt. Grämer mig dock för att jag gick hem idag, men vad skulle jag ha gjort? Dem vet ju att jag är gravid i alla fall.
Vid klockan 15 ska vi till BB/Förlossningen, på studiebesök. Det har jag sett fram emot, så hoppas det blir lärorikt. Iofs så pratade vi faktiskt ganska mycket om förlossning o sånt igår på föräldrargruppen. Känns nästan som om jag vet det mesta man kan veta utan att ha varit där, men ibland kommer de ju lite nya saker man inte tänkt på innan.
Vi diskuterade bl.a skillnaden mellan LP (lumbalpunktion, det provet jag gjort i ryggmärgsvätskan två gånger o ALDRIG kommer göra igen) och epidural. Jag har hela tiden trott att det är same same typ, så har hela tiden slagit av tanken på att använda mig av den bedövningen. Då är jag rätt övertygad om att jag hellre tar förlossningssmärtan - faktiskt. Det kan bara inte vara värre än en LP, jag tror verkligen inte det. (Visst, det finns många som säger att en LP knappt känns, men då har dem blivit stuckna rätt, och endast EN gång. Mig stack dem ju fel, rätt in i nerverna ca 5-6 gånger bägge tillfällerna. FRUKTANSVÄRT VIDRIG SMÄRTA!) Men igår sa barnmorskan att en LP och epidural skiljer sig åt. Dem går tydligen inte lika långt in med epidural-nålen, och en ska alltså vara lindrigare. Om detta stämmer (vilket jag håller på att forska i), så kan jag eventuellt vara öppen för den smärtlindringen. Men bara om jag verkligen känner att jag inte står ut med förlossningssmärtan. Jag ska verkligen försöka med bara lustgas (och bad såklart!). Men det känns ändå lite bättre nu att veta att jag eventuellt KAN tänka mig att ta epiduralen - det finns ett alternativ lixom.
Jack säger varje kväll hur mycket han längtar till förlossningen, just till då vi åker in och ska vara där. "Ja, det kan ju du längta efter" brukar jag säga. Han behöver ju bara sitta där :P Knäppt nog så längtar jag nog lika mycket, trots att jag vet hur jävla ont det kommer göra (bara de jag kände av idag var ju jobbigt, de gjorde inte direkt ont ens). Klart jag längtar mest till bebisen, men jag tycker också det ska bli mysigt på nåt sätt när vi åker in till förlossningen. Hoppas jag kan känna det då med, o inte bara tänka på smärtan. Men det kan jag väl inte :P
Nu ska Ling o jag se på TV. "Halv åtta hos mig", "Bonde söker fru", "Berg flyttar in" och "Välkommen åter". Sen tar vi nog lite Betnér i sängen innan vi somnar ;)
Pusshej!
Dessa bilder ger mig riktig ångest. Jag bli gråtfärdig o illamående.
Så som Jack o jag har fattat det så är skillnaden mellan LP o epidural, att epidural-nålen "bara" går så långt in som på bilderna (kolla främst bilden längts ner), och LP-nålen går lixom in i det röda på bilden. För de e ju där spinalvätskan är, den som dem tömde mig på. Någon som har bra koll på detta?
Längta längta
Gud vad jag längtar till Ullared. Fattar inte hur jag kan längta så mycket? :P Men de e så skönt att komma bort lite. Bo i stuga (den gamla hederliga, fina stugan), äta gott, umgås o framförallt handla en massa. Till mig, till oss o till bebis. Ja, endel julklappar lär det väl bli med kan jag tänka :)
Gah, längtar till jul också! Gör inte ni? Jag älskar julen. Ska bli så mysigt. Speciellt om vår lill* har kommit då, vilket jag av nån skum anledning har tagit lite för givet. Dumt av mig. Julafton är ju bara en vecka efter BF - den behöver ju inte alls ha tittat ut då. Men jag känner så starkt på mig att han/hon har det :)
Nu ska jag ge hunden mat o dra vidare mot jobbet. Ha en bra dag allesammans!
Två månader kvar till BF :)
Det märks att det börjar närma sig nu. Jack pratar mycket mer om det o vill ofta buffas med bebisen (den svarar alltid när han pratar med den nu för tiden), o jag har de senaste veckorna (veckan?) börjat tänka mycket på förlossningen. Jag står fortfarande kvar vid att jag inte är rädd inför de, men visst - ju närmre det kommer ju mer tänker man ju på hur det kommer att kännas/upplevas.
Men jag vet ju att man klarar det. Det har alla gjort innan mig o det kommer jag också göra. Men visst - det kommer göra ont utav bara fan :P Men jäkligt spännande o mysigt ska det bli.
På tisdag blir det föräldrargrupp, på torsdag blir det studiebesök på BB/Förlossningen o på fredag blir det ögonläkaren - en (förhoppningsvis) sista gång innan förlossningen. Jag är för en gång skull inte så värst orolig över läkarbesöket då jag inte haft speciellt ont i huvudet (enbart när jag tuggar på läpparna som jag aldrig lyckas sluta upp med - argh på mig själv). Hoppas verkligen verkligen allt ser bra ut, annars skiter sig allting =( Då blir det kejsarsnitt o hela faderullan.. Då kommer allting rasa. Det får bara inte hända. Men det tror jag inte. Jag känner mig frisk.
Funderar på om jag ska be Jack ta en bild på magen nu? Det var ju några veckor sedan. Sist var jag i vecka 25+nåt vill jag minnas... Hm.
Vecka 31+1 (graviditetsvecka 32)
Vet inte om de syns att magen växt nåt? Bristningarna därpå talar för att så är fallet i alla fall :P
Nu ska vi ha lite lördagsmys här innan sängen. Godnatt!
Pappas tur....
Det börjar närma sig nu och spänningen stiger, blir det en som bockar eller kanske en som niger?
Det verkar som att bebisen kan höra när man pratar, svarar med en spark.. pappa vad du tjatar!
Jag börjar känna mig nervös, klarar jag det här? Att ta hand om en liten och allt det innebär.
Längtan har nu fått en helt ny mening, hoppas för guds skull att vi slipper nån försening.
Vill ha dig här nu i min famn och bara mysa, blott tanken på det kan få mig att rysa.
Nu börjar jag inse att det här är på riktigt, till och med Lindah börjar tro lite försiktigt.
Tänk att om allt knallar på utan strul, så kommer jag Jack Tisjö att va farsa till jul.
Jack <3 Lindah
Här är Jacks o min låt, en bit av texten. Älskar den! <3 Har du inte hört den måste du genast dra igång Spotify!
Us against the world - Westlife
Sometimes I feel like
The world is against me
The sound of your voice, baby
That's what saves me
When we're together I feel so invincible
Cause it's us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight
Us against the world
Against the world
There'll be days
We'll be on different sides but
That doesn't last too long
We find ways to get it on track
And know how to turn back on
Sometimes I feel
I can't keep it together
Then you hold me close
And you make it better
When I'm with you
I can feel so unbreakable
Cause it's us against the world
You and me against them all
If you listen to these words
Know that we are standing tall
I don't ever see the day that
I won't catch you when you fall
Cause it's us against the world tonight
Vad fasen skulle jag göra utan dig Linge? Du är mitt allt. Att ha dig i mitt liv betyder mer än någonting annat! Snart blir vi två tre - hur ska jag få plats med all kärlek innuti mig? Tack för att du vill vara min. Älskar dig.
All I want for christmas is You <3
I don't want a lot for Christmas
There is just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree
I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas is you
I don't want a lot for Christmas
This is all I'm asking for
I just wanna see my baby
Standing (?) right outside my door
Make my wish come true - All I want for Christmas is You!
<3
Loppis :)
Nu har vi fredagsmys här jag o älskling :) Kikar på Idol o har ätit gott. Snart blir det ett besök på vinden o se om där finns mer bråte.
Idag var vi på MVC också förresten. Allt såg bra ut :)
Trevlig helg!
