Vi var på MVC igår o alla prover o sånt såg bra ut. Dock hade SF-måttet inte ökat med mer än 1 cm sedan sist (1 oktober), så min kurva hade nästan planats ut. Från att ha legat på det översta strecket första gången, till straxt under det översta strecket den andra gången, till att nu ligga på det mittersta - det känns inte bra. Hon sa att jag inte behövde oroa mig, att det förmodligen berodde på att bebis låg på tvären (för hon kände också hur den låg innan, o då sa hon att hon kände huvudet snett neråt vänster). Men för säkerhets skull fick vi en extra tid redan nästa vecka för att se om något hänt då, om det växt mer.

Usch, det här mår jag inte bra av. Jag känner mig verkligen nojjig. Förvisso hade jag gått upp 1 KG i vikt sedan sist, och det bör ju förhoppningsvis tyda på att bebisen växer o ökar i både längd o fett?

Sen tycker jag inte att min mage är speciellt stor heller för att vara såhär sent som jag faktiskt ändå är. Alla har hela tiden sagt hur stor mage jag har, men de känns som om den inte är speciellt stor längre med tanke på att jag har minde än två månader kvar. Borde den inte vara lite större nu?

En annan sak som jag nojjar för är att barnmorskan sa att den ligger på tvären. "Här nere känner jag huvudet, lite på tvären, så den håller förmodligen på att vända sig" sa hon igår o gjorde tummen upp o så glad ut. Då blev jag med glad o litade ju på att det var en bra sak att huvudet låg långt ner o lite på tvären. Sen när jag kommer hem o läser på nätet så ser jag att det verkar inte alls vara nån bra sak. Snarare tvärtom. Då skriver många att det eventuellt blir tal om vändningssförsök eller kejsarsnitt. NEJ TACK! Jag blir livrädd.

Till er som vet; Är det normalt att bara öka ca 1 cm på SF-kurvan under nästan en månads tid? Och är det så att bebis förmodligen håller på att vända sig tillrätta när den ligger "på tvären" med huvudet mer ner än upp som barnmorskan sa, eller är det dåligt att den ligger så i denna veckan? Har ju läst om massa olika personer vars bebisar nu i denna veckan redan har lagt sig tillrätta i bäckenet (fixerade eller iaf ruckbara).

Jag hatar när jag börjar grubbla såhär, men de e lixom svårt att låta bli. Det här är ju det viktigaste i mitt liv.

Jack säger att jag måste försöka lugna mig och lita på vad barnmorskan sa, "för dem borde ju veta" säger han. Men jag litar inte på nån =/ Det begås misstag hela tiden inom vården som för dem ansvariga bara blir ett "oops" men som för de drabbade människorna kan förstöra hela livet. Jag önskar jag kunde lita mer på människor, men jag gör helt enkelt inte det.



Vecka 24+6 - 26 cm
Vecka 29+0 - 30 cm
Vecka 32+3 - 31 cm