För bra för att vara sant?
Om en dryg vecka är det ”exakt” 3 månader tills den lill* ska titta ut. Eller i alla fall till det datum vi fått för beräknad förlossning (BF); 16 december. Tre månader! Det är inte alls lång tid egentligen, även om det känns så när man bara går o väntar o längtar. Men tänk, tre månader! Sen har vi ett barn! Vi är föräldrar, mamma och pappa. Jag kan inte fatta det.
Jag vet att vi ska ha barn, att jag ska bli mamma. Men jag kan inte förstå det. Det går bara inte. Det känns fortfarande som om det är en omöjlighet, att det är för bra för att vara sant, det kommer aldrig hända.
Ska jag föda fram vårt barn? Som vi, Jack o jag, har skapat alldeles själva? Det går bara inte att förstå. Det är för stort, för otroligt, för underbart.
Det känns lixom på något sätt som om vi kommer snubbla på målsnöret. Någonting kommer gå fel. Det kan bara inte vara så bra så att vi om ca tre månader har vårt barn här, friskt o välskapt. Någonting kommer gå fel, det bara känns så. Jag hatar den känslan och att jag aldrig bara kan känna mig nöjd och tillfreds. Men ska jag verkligen få må så bra?
Missförstå mig rätt; jag är så otroligt glad och tacksam för att vi väntar detta barnet och om allting går bra kommer jag verkligen vara världens lyckligaste människa. Med världens underbaraste sambo och vår alldeles egna bebis <3
Känner igen det där så väl.
Man visste att man skulle bli förälder, men man kunde inte förstå det.
Och precis som du skriver så kändes det för bra för att vara sant.
Idag, snart 6 månader sedan sonen föddes, kan jag fortfarande stirra mej blind på honom, och jag vet att han är min, men jag kan inte förstå det.
Allt kommer gå fint ska du se.
Sluta att oroa dig, allt har ju gått bra så här långt, så det kommer det att göra i fortsättningen också. Det är så synd att du ska vara så orolig, när du i stället borde njuta av att vara tjock, hi hi :)
Tiden går så fort, så snart sitter ni där med den lilla "flickan" som snart ska få på sig " Kreta klänningen "
Undrar hur den ser ut på en pojk,
den passar nog inte så bra,
men det gör ingenting för snart är det jul,
och då ska klänningen på ,
det ska bli kul... :)
Allt kommer gå så bra gumman :)
På Söndag är det 25 år sedan jag fick min Daniel jag kommer i håg vad jag gjorde dagarna innan o ALLT samma dag han kom. Det är en så stor grej att man kan inte beskriva det i ord, Men klart man är och var orolig innan han kom .Min tanke var nog störst när jag fick Nattis jag var såååå rädd för att jag inte skulle älska den nya bebisen lika mycket som Daniel Men man har så mycket kärlek som man kan ge o man får så mycket kärlek av barn .Alla föräldrar e oroliga innan och under graviditeten.. Sedan kommer oron vara hela livet ut. tro du inte jag e orolig när jag vet att Daniel ska ha en stor röja fest på lördag hmmm. Nu e jag vuxen mamma tonårs mamma o småbarns mamma ja allt det är inte lätt men genom mina barn så får jag det jag behöver och det är kärlek. ni kommer bli två helt underbara föräldrar du o Jack det vet jag o Linda man ska vara lite orolig. Men du måste passa på o njuta massor med.. Det e en kanon fin bild på dig o magen hoppas jag ser dig innan ni får eran bebis kramisar från määj o Casper
