Jag är inte så flitig med bloggen. Man har så mycket annat nu som lockar o drar (Kelly). Henne älskar jag! <3

Idag har jag varit en sväng hos farmor. Lilla farmor.. Det var bara lite mer än en vecka sedan som du lagade kroppkakor o bjöd oss på middag, o nu kan du knappt resa dig ur sängen. Bara ligger där helt proppfull med massa narkotiska preparat o himlar med ögonen o gapar med munnen. Nu har du inte länge kvar. Hoppas Lena hinner komma hem från Thailand, så ni kan ta farväl. Sen lämnar du nog.

Tänker på pappa o Peter. Jag klarar mig alltid, men det blir värre för dem. Mycket värre. Stackars pappa vad han lider. Tänk o se sin mamma såhär. Helt fruktansvärt är det. Hans sista förälder, sen har han ingen.

Han sa idag till Kelly att det var tur att hon fanns. O de är det nog, det kommer säkert hjälpa honom lite i sorgen.

Jag tror det blir en sista (?) visit till farmor imorgon. Om hon inte lämnar innan. Lilla farmor... Så svag, men ändå så otroligt stark. Hon är verkligen en kämpe. Tre hjärtinfarkter, den första när hon bara var 40 år. Nu orkar snart hjärtat inte slå mer... Hennes varma hjärta. 


(Vår sista jul tillsammans.. Det känns verkligen sorgligt. Tänk vad tomt det kommer bli hädanefter..)