Nu har hon somnat.
Idag fick lilla farmor somna in. Jag kände på mig igår att det var sista gången jag skulle se henne. Dessvärre var hon inte så vaken när jag sa hej då, hon bara "mm"ade när jag sa att vi ses igen imorgon. Det gjorde vi inte. Vi ses aldrig mer. Undra om hon visste det igår när vi alla gick?
Det känns verkligen sorgligt att hon är borta. Sorgligare än vad jag hade väntat mig. Vem ska vi nu äta kroppkakor o rotmos hos? Vem ska man nu få hemmabroderade dukar av på julafton? Visst, jag uppskattade dem aldrig direkt. Men tänk vilken tid o vilket jobb hon la ner på dem.
När vi var där för ett par dagar sedan så låg det en halvfärdig dockklänning på hennes vardagsrumsbord. Jag tänkte på hur fort allting gick. Bara nån dag tidigare var hon så pass pigg att hon satt framför TV`n o sydde. Igår fick jag reda på att klänningen var till Kelly,o inte till någon docka. Jo, till min lilla docka.
Kellys klänning blev dessvärre aldrig färdig =`( Kanske kan jag sy klart den?
Hon tänkte på alla lilla farmor. I torsdags när vi var där så hade vi lämnat Kelly hos mamma. När vi var inne hos farmor vid sängen så såg hon så ängslig ut. "Något är fel" sa hon o tittade sig lite konfunderat omkring i rummet. Något är fel. "Det är nån som fattas.." sa hon sen. Ja, Kelly var ju inte med. Det märkte hon direkt, fast hon var så himla dålig.
Innan vi gick sen den dagen så ropade hon svagt efter oss från sovrummet. "Har ni ätit?". Hon tänkte på alla. Alltid. Hon har alltid tagit hand om oss o ville ända in i döden försäkra sig om att vi andra mådde bra, att vi hade ätit. Lilla farmor..
Anne, min kusin, berättade att hon i måndags skulle åka o handla, så hon frågade farmor om det var något hon ville ha. Om hon skulle köpa något åt henne. Det ville hon inte. "Är det säkert att du inte vill ha något?" frågade Anne igen innan hon gick. "Jo" svarade farmor. "Luft". Hon hade ju så svårt att andras på slutet.. O det hon önskade sig var luft. Att bara få kunna andas. Lilla vackra farmor.. Hoppas du har fått träffa farfar igen, och att han är snäll mot dig. Vila i frid.
Det känns verkligen sorgligt att hon är borta. Sorgligare än vad jag hade väntat mig. Vem ska vi nu äta kroppkakor o rotmos hos? Vem ska man nu få hemmabroderade dukar av på julafton? Visst, jag uppskattade dem aldrig direkt. Men tänk vilken tid o vilket jobb hon la ner på dem.
När vi var där för ett par dagar sedan så låg det en halvfärdig dockklänning på hennes vardagsrumsbord. Jag tänkte på hur fort allting gick. Bara nån dag tidigare var hon så pass pigg att hon satt framför TV`n o sydde. Igår fick jag reda på att klänningen var till Kelly,o inte till någon docka. Jo, till min lilla docka.
Kellys klänning blev dessvärre aldrig färdig =`( Kanske kan jag sy klart den?
Hon tänkte på alla lilla farmor. I torsdags när vi var där så hade vi lämnat Kelly hos mamma. När vi var inne hos farmor vid sängen så såg hon så ängslig ut. "Något är fel" sa hon o tittade sig lite konfunderat omkring i rummet. Något är fel. "Det är nån som fattas.." sa hon sen. Ja, Kelly var ju inte med. Det märkte hon direkt, fast hon var så himla dålig.
Innan vi gick sen den dagen så ropade hon svagt efter oss från sovrummet. "Har ni ätit?". Hon tänkte på alla. Alltid. Hon har alltid tagit hand om oss o ville ända in i döden försäkra sig om att vi andra mådde bra, att vi hade ätit. Lilla farmor..
Anne, min kusin, berättade att hon i måndags skulle åka o handla, så hon frågade farmor om det var något hon ville ha. Om hon skulle köpa något åt henne. Det ville hon inte. "Är det säkert att du inte vill ha något?" frågade Anne igen innan hon gick. "Jo" svarade farmor. "Luft". Hon hade ju så svårt att andras på slutet.. O det hon önskade sig var luft. Att bara få kunna andas. Lilla vackra farmor.. Hoppas du har fått träffa farfar igen, och att han är snäll mot dig. Vila i frid.
Kommentarer
Trackback
