Nu får det fanimig vara nog.

Man lever bara en gång, o innan har jag tänkt att då ska man ju fasen få unna sig. Äta gott och bara njuta. Mat är det bästa jag vet (bortsett från familjen)! Det gör mig glad. Ja, lycklig t.o.m..

Men jag har tänkt om. Man lever bara en gång, o då ska man inte behöva gå runt o skämmas o må dåligt över sig själv. Jag har nog det sämsta självförtoendet i Kalmar, och det knäcker mig sakta men säkert. I mitt huvud, så tycker ingen om mig. Alla som tittar på mig ser bara fett. Feta människor får ingen respekt, dom blir inte tagna på allvar - jag är trött på att vara en fet människa.

Jag vet att om jag skulle gå ner 15 kg, så skulle det inte bara förändra mitt utseende. Det skulle även förändra min självbild, mitt självförtoende, min livsglädje, min hälsa, och jag skulle lättare bli accepterad och respekterad för den jag är.

På måndag är det dags. Jag ska börja "träna". Inte träna i den bemärkelsen att jag ska gå på gym - för det kommer aldrig hända. Jag är inte en sån som går på gym, det är bara att acceptera. Jag har testat, men det funkar inte för mig. Förmodligen pga min låga självkänsla och mitt dåliga självförtroende.

(Lindahs lexikon;
Självförtroende = Handlar om utsidan
Självkänsla = Handlar om insidan
Jag har stora problem med bägge två!)

Men på måndag börjar jag med hemövningar och promenader. Kan tyckas fjuttigt för er som går på gym flera dagar i veckan, men för mig blir det en enorm skillnad iom att jag ALDRIG annars rör på mig.

Jag måste också, ganska drastiskt fakiskt, lägga om mina kostvanor. Att sluta med godis/kakor och läsk/juice är ganska "lätt" (även om det är svårt) - det är lixom bara att sluta med det. Kosten däremot går ju inte bara att sluta med - då svälter jag ju lixom ihjäl (även om det är ganska lockande att svälta mig, dock inte till döds såklart). Jag måste lära mig laga nyttigare mat. DET skrämmer mig.

Jag tror jag ska använda bloggen lite som "puschare". Om jag skriver ut här hur mycket jag väger, och jag måsta väga mig sen en gång i veckan och låta er veta min vikt och min eventuella viktnedgång, då MÅSTE jag skärpa mig o gå ner i vikt. Annars skulle jag skämmas och må ännu sämre över mig själv, vilket INTE är ett alternativ.

Igår när jag var på maxi och hade köpt ett trepack med bodys till Kelly (tack pappa!) och ett storpack med delicato-bollar, så skämdes jag så mycket att jag gömde bollarna bakom bodysarna när jag gick därifrån (ja jag glömde att köpa en kasse). Jag ville inte att nån skulle se att jag skulle äta dem, jag vet vad folk tänker (jag har själv fördommar). Likadant var det förra veckan när jag köpte en bakelse på CityGross vid cafét/informationen; jag stod o väntade på Jack som stod i en kassa längre bort, och jag pallade inte så där bland allt folk o hålla i en bakelsekartong. Jag ställde ifrån mig den en bit bort och låtsades som om den inte var min. Så mycket skäms jag över mig själv.

Jag har försökt gå ner i vikt SÅ många gånger, och jag har faktiskt lyckats ett par av dem (ett par gånger av typ 4328 gånger). År 2003 gick jag ner 13 kg tex. Jag kan alltså klara det igen. Jag SKA klara det!

Jag gör det inte bara för min skull. Jag gör det för Jacks skull också. Det känns som om jag lurat honom. Jag såg inte ut såhär när vi träffades. Jag väger otroliga 15 kg mer nu än vad jag gjorde då!! (Och det ska tilläggas, att jag absolut inte var nöjd med min vikt då heller. Jag skämdes och gömde min kropp då också. Däremot när jag nu ser bilder på hur jag såg ut då, så tycker jag själv att jag var fin, eller åtminstone helt okej.) Jag vet att Jack älskar mig, även om jag är tjock. Men jag vill att han ska tycka att jag är fin. Jag vill känna mig fin i hans ögon. Jag är så rädd att han ska skämmas över mig, det är det sista jag vill.

Jag gör det också för Kellys skull. Jag vet hur elaka barn kan vara. Nu är hon fortfarande så liten, men jag vill inte att dem retar henne för att hennes mamma är tjock. Jag vill inte att hon ska behöva skämmas över mig. Dock vet jag att hur tjock jag än är så älskar hon mig ändå. Det är det som är så underbart med att vara mamma <3

Men mest av allt så gör jag givetvis detta för mig egen del. Det är dags nu. Jag vill inte se ut såhär längre.

På måndag kommer min viktkurva ut med min startvikt. Sen fyller jag i den en gång i veckan och lägger ut den här för er som är intresserade. Jag måste fixa detta nu. Wish me luck!