Ge mig åtminstone lite illamående?
Hej!
Jag tycker att jag känner mig mest gravid om kvällarna. Högaktivitet i magen, både svag "mensvärk" och massa bubbel. Ibland får jag sånna där "hugg" eller hur jag ska beskriva det. Det lixom drar i tjejmagen. Precis när jag tänker att det börjar göra för ont så slutar det. Men enligt vad jag läst så är det normalt :) Det spänner även över magen på nåt skumt sätt - som om jag precis ätit alldeles för mycket (vilket jag väl ibland kanske också har :P). Brösten har börjat ömma lite (inte alls sådär mycket som jag läst o trott) - men de kommer kanske?
Har ännu inte börjat må illa. Däremot så blir jag hungrig sjuukt snabbt, och jag måste typ äta med en gång då för jag blir så jäkla hungrig. Inte bara "det skulle vara gott med någon att äta nu"-hungrig, utan snarare "ge mig mat NU innan jag svälter ihjäl"-hungrig. Riktigt så illa brukar det väl inte vara i normala fall? Nej, det tror jag inte.
Jack vill att jag ska börja må illa och kräkas. Även om jag inte har någon lust att ligga hukad över toastolen så kan jag faktiskt också känna en viss längtan till de första illamåendet kommer. Jag vill lixom ha kvitto på att jag faktiskt är gravid. Men när illamåendet väl presenterar sig så lär jag bara önska att det kunde försvinna igen. Men de e väl sån man är? Är det regn längtar man efter sol, o när väl solen kommer klagar man på att det blir för varmt o torrt o då vill man ha lite regn igen. Aldrig är man nöjd.
Igår var en deppdag. Allt kändes tråkigt. Jag vet egentligen inte varför och jag fick jättedåligt samvete för mig själv. Nu när det äntligen har blivit som jag vill - jag ÄR gravid. Då finns det väl inget att klaga på? Jag borde ju vara världens lyckligaste! Ja. Men det är nog helt enkelt så att jag vågar inte tro på detta. Jag vågar inte tro att jag faktiskt kanske ska bli mamma. Att vi kanske har en liten hos oss här på julafton. Det är verkligen för bra för att vara sant. Jag tror helt enkelt inte på det. Tyvärr. Jag undrar när jag ska börja tro? Jag längtar till den dagen då jag bara kan vara glad o njuta över de som faktiskt finns i min mage.
Kan det inte bara bli december nu?
Jag tycker att jag känner mig mest gravid om kvällarna. Högaktivitet i magen, både svag "mensvärk" och massa bubbel. Ibland får jag sånna där "hugg" eller hur jag ska beskriva det. Det lixom drar i tjejmagen. Precis när jag tänker att det börjar göra för ont så slutar det. Men enligt vad jag läst så är det normalt :) Det spänner även över magen på nåt skumt sätt - som om jag precis ätit alldeles för mycket (vilket jag väl ibland kanske också har :P). Brösten har börjat ömma lite (inte alls sådär mycket som jag läst o trott) - men de kommer kanske?
Har ännu inte börjat må illa. Däremot så blir jag hungrig sjuukt snabbt, och jag måste typ äta med en gång då för jag blir så jäkla hungrig. Inte bara "det skulle vara gott med någon att äta nu"-hungrig, utan snarare "ge mig mat NU innan jag svälter ihjäl"-hungrig. Riktigt så illa brukar det väl inte vara i normala fall? Nej, det tror jag inte.
Jack vill att jag ska börja må illa och kräkas. Även om jag inte har någon lust att ligga hukad över toastolen så kan jag faktiskt också känna en viss längtan till de första illamåendet kommer. Jag vill lixom ha kvitto på att jag faktiskt är gravid. Men när illamåendet väl presenterar sig så lär jag bara önska att det kunde försvinna igen. Men de e väl sån man är? Är det regn längtar man efter sol, o när väl solen kommer klagar man på att det blir för varmt o torrt o då vill man ha lite regn igen. Aldrig är man nöjd.
Igår var en deppdag. Allt kändes tråkigt. Jag vet egentligen inte varför och jag fick jättedåligt samvete för mig själv. Nu när det äntligen har blivit som jag vill - jag ÄR gravid. Då finns det väl inget att klaga på? Jag borde ju vara världens lyckligaste! Ja. Men det är nog helt enkelt så att jag vågar inte tro på detta. Jag vågar inte tro att jag faktiskt kanske ska bli mamma. Att vi kanske har en liten hos oss här på julafton. Det är verkligen för bra för att vara sant. Jag tror helt enkelt inte på det. Tyvärr. Jag undrar när jag ska börja tro? Jag längtar till den dagen då jag bara kan vara glad o njuta över de som faktiskt finns i min mage.
Kan det inte bara bli december nu?
Kommentarer
Trackback