Jag försöker intala mig att det bara är en natt. En enda natt utan min älskling. Men det känns endå så jäkla tungt. Jag fattar inte...

LINGE KOM HEM! JAG SAKNAR DIG!

Har varit i stan o käkat med mamma, Peter, Sanna o Mats nyss. Vi skulle egentligen gått till Krögers efter, men jag pallade bara inte så jag tog bussen hem. Hem till min ensamma lägenhet. Fast katterna o Rocky e ju här såklart. O så har jag ju min lilla sparkmaskin i magen (som iofs bara får mig att tänka ännu mer på pappa Jack o då blir jag mer ledsen).

Men är samtidigt så otoligt glad att jag har någon att sakna och dela livet med. Och att magen växer o att vi snart har en liten bebis tillsammans. VÅR, bara vår bebis. Som vi har skapat (helt sjukt när man tänker efter).

Låt det bli lördag eftermiddag nu så jag får hålla om min älskade.