Lilla farmor...

Jag är inte så flitig med bloggen. Man har så mycket annat nu som lockar o drar (Kelly). Henne älskar jag! <3

Idag har jag varit en sväng hos farmor. Lilla farmor.. Det var bara lite mer än en vecka sedan som du lagade kroppkakor o bjöd oss på middag, o nu kan du knappt resa dig ur sängen. Bara ligger där helt proppfull med massa narkotiska preparat o himlar med ögonen o gapar med munnen. Nu har du inte länge kvar. Hoppas Lena hinner komma hem från Thailand, så ni kan ta farväl. Sen lämnar du nog.

Tänker på pappa o Peter. Jag klarar mig alltid, men det blir värre för dem. Mycket värre. Stackars pappa vad han lider. Tänk o se sin mamma såhär. Helt fruktansvärt är det. Hans sista förälder, sen har han ingen.

Han sa idag till Kelly att det var tur att hon fanns. O de är det nog, det kommer säkert hjälpa honom lite i sorgen.

Jag tror det blir en sista (?) visit till farmor imorgon. Om hon inte lämnar innan. Lilla farmor... Så svag, men ändå så otroligt stark. Hon är verkligen en kämpe. Tre hjärtinfarkter, den första när hon bara var 40 år. Nu orkar snart hjärtat inte slå mer... Hennes varma hjärta. 


(Vår sista jul tillsammans.. Det känns verkligen sorgligt. Tänk vad tomt det kommer bli hädanefter..)

Älskade unge!

Att få vakna såhär varje morgon hoppas jag aldrig att jag blir trött på;

  

Var så full av kärlek så jag skrev en dikt;

Att få vakna varje morgon,
o mötas utav dig
Ditt genuina strålande leende,
är det vackraste för mig


Jag har aldrig känt sån lycka,
den går inte beskriva med ord
Jag glömmer aldrig den dagen,
då du kom till våran jord


Sån omedelbar kärlek,
jag älska dig direkt
Nu är jag aldrig nere,
du är min friska fläkt


För alltid ska vi älska,
o finnas för varann
Du är min fina dotter,
en dröm som blivit sann


Kelly 2 månader!



Idag är min skruttunge 2 månader. Känns som om vi har haft henne mycket längre tid än så. För två månader (och en dag) sedan så "fanns" hon inte, o nu skulle vi aldrig kunna leva utan henne.

Hon har blivit så himla stor! O då menar jag mest till sättet. Hon håller för det mesta upp nacken själv nu o hon flyttar huvudet för att titta på olika saker. Hon fokuserar sin blick o hon skrattar/ler så hjärtligt! Det är så underbart o får vara med om allt detta.

Om mornarna när vi stiger upp, så får jag en sån lyckorus-känsla i hela kroppen! Tänk att jag får vara mamma åt världens vackraste prinsessa! O tänk att jag får dela detta med hennes pappa - världens vackraste man! <3 Kunde inte fått det bättre än såhär. Älskar er!

Glad Alla Hjärtans Dag!



Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på.
Det största och det bästa
en mor och far kan få.

En dotter kan förtjusa
från början med sin charm
Och gärna blir hon buren
av någon villig arm.

Men snart hon börjar tröttna
på att bara vara rar.
Och livet har så mycket
som lockar och som drar.
 
Den tiden går så fort
från liten tjej till stor.
Dock är hon alltid älskad
långt mera än hon tror.

Aagooo..!!



Jag blir så glad i hela själen när hon ler <3

Min glada lilltjej :)



Idag har jag skrivit mitt lillhjärtas namn på handleden. Bild kommer väl eventuellt när den inte är insmord med Helosan-salva.

Kelly ligger o sover på sin filt på golvet o Linge o jag ska nog knäcka en film.

Puss,

Tatueringsdagen är här.

Har fortfarande inte bestämt mig hundra än, vilken av dessa fyra jag ska ha. Men jag tror jag väljer mellan 2:an o 4:an, o att det lutar mest åt fyran. Den känns "rätt" lixom. Fast egentligen tycker jag att tvåan är snyggast, så jag är lite delad.

Igår när jag la mig hade jag så gott som bestämt mig för 4;an, insidan av handleden med texten vänd mot mig.

Ska bli spännande (för mig själv) att se vilken tatuering jag kommer hem med om några timmar (har tiden klockan 13)..

Puss! Håll tummarna för mig att jag väljer rätt o att det blir fint! (O ja, att de inte gör så fruktansvärt ont!)

Mammas älskling.



Nu blir det Solsidan o fika! Förhoppningsvis sista godis-dagen idag, jag ska tappa 10 kg till sommaren juh! Imorgon blir det tatueringstime, spännande!

Söndagspromis.



Vi tog en sväng med vagnen idag hela familjen, till Netto. Det var skönt :)



Imorgon tatuerar jag mig! Nervööööst =/ Inte för smärtan, men jag är jätterädd att det inte blir bra, att jag inte blir nöjd. Kommer få sån sjuk ångest då. Jag har aldrig velat tatuera mig just därför att det är så bestående. Jag kommer lixom alltid ha den där. Då e de inte så kul om man inte blir nöjd =/ O jag som ska ha den på ett så synligt ställe med. Hjälp!

Tack! Tack tack tack!

Sitter här med min vackra flicka i knät. Kan sitta o bara titta på henne. Hon är så underbar. Hela hon är så fin! Tänk att hon är Jack o jag. Tänk att hon legat inne i min mage. Tänk att hon är vår! Denna underbara varelse. Vår.



Jag tänker tillbaka på min barndom, allt som var bra. Jag vill att hon ska få det precis som jag hade det när jag hade det som bäst. Sen vill jag att allt som var dåligt aldrig ska behöva henne. Gerhards övergrepp, pappas olycka, mammas o pappas seperation. Hon ska inte behöva vara med om något sådant. Jag hoppas o tror verkligen att hon ska slippa vara med om en skiljsmässa. Mamma o pappa ska alltid älska - varandra o henne. Alltid. Det är i alla fall min ambition, min dröm.

Tänk så mycket kul vi ska ha! Vad mycket vi ska uppleva tillsammans. Hon ska aldrig behöva känna att hon inte är vårt allt. Hon ska alltid komma först, alltid känna vår kärlek. Vad som än händer kommer mamma och pappa alltid älska henne mest av allt. Ja, och varandra såklart.

Underbara familj, jag älskar er så högt! Ni är så vackra. Jag är så otroligt lycklig över att få ha er i mitt liv. Tack för det. Tack tack tack! <3

Without you in my life, baby..

.. I just wouldn't be livin' at all <3

Idag vaknade jag på det underbaraste sätt jag varit med om (o jag vet att jag kommer få vakna likadant många andra morgnar..). Jag öppnade mina sömniga ögon o möttes av min underbara dotters största leende ever. "Oooaa"! säger hon. Vilket jag ganska snabbt tolkade som "god morgon". God morgon älskling! Tack för att du redan gjort min dag. Vaken i endast ett par sekunder och är redan lycklig, tack vare dig. Älskade dotter.

Stockholmsresan :)

Igår kom vi hem ifrån Stockholm där vi varit i nästan en vecka o hälsat på Sessans stora släkt. De första två nätterna tillbringade vi hos farmor, plastfarfar o fastrarna. Jättetrevligt var det och såhär såg det ut;



De andra tre nätterna var vi hos farfar. Vi skulle egentligen sovit en natt hos kusin Dante också, men han vart sjuk stackarn så det blev bara ett par snabbvisiter.

  

Men hos farfar fick vi även träffa farbror Sebbe.

 

Och så var vi o hälsade på gammelmormor Peggy :)



Tänk att vara så liten o redan så älskad. Jag är så glad att Kelly ha så många som bryr sig om henne. Här i Kalmar, och i Stockholm <3

Ni kan själva.

Jag är så trött på att alla förlitar sig på oss hela tiden. Är det något någon är osäker på eller bara inte orkar så ringer dem oss. Trots att det egentligen inte är våra problem så blir dem de tillslut ändå. Det är okej att fråga om råd, att be om hjälp. Men inte hela tiden. O inte att bara häva över sina problem på oss. Tro mig, vi har egna. Såhär ser det ut för oss idag; om pappas TV-kanaler försvinner ringer han oss o ber om hjälp (o oftast då så är det bråttom för de börjar någon jäkla sport på TV). Om pappa inte förstår sig på mobilen så måste vi hjälpa honom. När hans mobil sen går sönder så måste vi följa med o köpa en ny. Om det är middag hos mamma så ber Peter allt som oftast om att bli hämtad o lämnad av oss, trots att vi bor i samma trapp som mamma o annars ju inte ens behöver ta på oss ytterskor för att komma dit. Om mamma köper en ny möbel på Ikea så blir det alltid Jack som får sätta upp den, trots att vi kanske har fullt upp nere hos oss. Jag skäller inte på någon, men ber er bara att förstå att man inte hela tiden kan förlita sig på att vi ska fixa biffen. Ofta blir era problem även våra, o vi har tillräckligt med våra egna. Vi hjälper gärna till, men ta det inte förgivet och försök själva först.

Jag längtar..

Det finns så mycket som man ser fram emot o längtar efter nu. Jag längtar efter.. .. Att höra Kellys skratt .. Att se henne sträcka ut armarna mot mig o vilja komma upp .. Att sätta upp hennes hår .. Att se henne krypa o gå sina första steg .. Att höra hennes röst .. Att se hur hennes utseende blir mer o mer likt en egen liten individ .. Att höra henne säga "Jag älskar dig mamma" .. Och att svara henne "Jag älskar dig med hjärtat. Mest av allt"

You´ll be in my heart


Det är för alltid du o jag.

Jag sitter och lyssnar på massa vackra låtar och försöker hitta någon bra doplåt. Plötsligt så handlar alla låtar om min Kelly;

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära
så underbart nära

(Ur "Av längtar till dig")

/

Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum & tid.
Du ligger här brevid, och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig, är det vackraste för mig.

(Ur "Det vackraste")

/

Är du jordens dolda skatt?
Jag fått skydda denna natt.
Är det själva himlen,
som jag gungar i min famn?

(Ur "Himlen i min famn")

/

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

(Ur "För alltid")



Min lilla snäcka! Som har börjat le när hon ser mamma o pappa (ja, och mormor). Underbara människa, jag älskar dig! <3


Elin o Kelly :)

Idag var Johan och Erica här med sin lilla Elin :) Elin är född den 12 december, 5 dagar innan Kelly. Här är sötnosarna;



Min graviditet o förlossning

*Vilka var dina favoritkläder? Tighta (tvärtemot vad folk brukar säga) - då syndes ju magen tydligare vilket jag älskade! :)
*Vad var din/dina favoriträtter? Kroppkakor
*Vad var dina/din favoritdryck? Kiviks fläderjuice
*Vad tyckte du inte om? Fick inte avsmak för något speciellt.
*Var det någon favoriträtt som ändrades? Mja, det mesta jag redan gillade blev ännu godare!
*Vad var du mest sugen på? Ingen skillnad mot innan jag blev gravid.
*Hade du halsbränna? En gång kanske. Men alltså inget jag led av (bara den gången)
*Hade du foglossning? Jag trodde det, men det var förmodligen bara Kelly som de sista månaderna låg o tryckte på någon nerv (ONT!)
*Hade du sammandragningar? Jadå, men dem gjorde inte ont. Det vara bara häftigt!
*Mådde du illa? Lite de första veckorna bara.
*Vilken sovställning var bäst? Kunde bara ligga på sidan.
*När var din BF-dag? 16 december 2010

*Gick du över tiden? Knappt. En dag.
*Hur mycket gick du upp i vikt? 9 kg
*Hade du mycket vätska i kroppen? Japp. Förlovningsringen fastnade i åttonde månaden o den gick nästan inte att få av. Sen fick den sitta på lillfingret resten av graviditeten o ett tag efter.
*Hur var ditt psyke? Störde mig på folk och saker o ting värre än vanligt. Kunde bli riktigt irriterad utan en egentlig anledning.
*Gnällde/klagade du? Ja!
*Vad trodde du det var för kön? En flicka :)
*Visste du vad det var för kön? Nej.
*Hur låg ditt SF mått? Jag började på den övre linjen o gick sakta men säkert över till den mittre där jag stannade.
*Var du rädd för något? Missfall och att det skulle vara något fel på barnet (Downs var väl det jag tänkte mest på av någon anledning)
*Hur ser du på graviditeten idag? Det var en härlig period (hade dock ganska ont ibland men de har man ju glömt nu)

*När började din förlossning
? Värkarna började klockan 04 på den beräknade dagen, dvs den 16 dec
*Hur började den? Fick värkar hemma i sängen, ganska odramatiskt
*När åkte du/ni in till förlossningen? Klockan 07 den 16 dec
*Varför? Vi ringde o pratade med förlossningen och dem tyckte jag borde komma in då mina värkar redan var så pass täta
*Vem/vilka åkte du in med? Jack 
*Fick du/ni åka hem igen? Om jag inte hade varit så smärtpåverkad så hade dem skickat hem oss eftersom jag inte var inne i aktiv förlossning då vi kom in, men det var inte aktuellt pga smärtan.
*Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Kalmar sjukhus.
*Hur mycket var du öppen när ni kom in? Knappt 1 cm.
*Vilka/vilken var med under förlossningen? Jack.
*Tog du nått smärtstillande? Lustgas och epiduralbedövning.
*Grät du? Nån gång gjorde jag det eftersom jag blev så uppgiven då det tog så lång tid.
*Vad tyckte du var jobbigast? Att det aldrig hände någonting. Det tog ju massa timmar innan jag började öppna mig.
*Var du rädd för något? Inte direkt. Epiduralen var väl ett orosmoment, men det gick bra.
*Hur lång tid tog det? Från att vi kom in tog det ett dygn.
*Hur ser du på förlossningen idag? Jag vet att det gjorde sjukt ont, men jag minns inte alls hur ont det gjorde. Personalen var jättebra. Såhär i efterhand kan jag sakna det, men givetvis inte smärtan! Precis efter förlossningen minns jag att jag tänkte (och sa också tror jag); "Det blir nog bara ett barn. Detta kommer jag aldrig palla att gå igenom en gång till!". Men som sagt; jag har redan glömt hur jäkla ont det gjorde - o visst kommer det bli fler. Kelly måste ju få syskon :)

Barnet:

*Vad blev det för kön? Flicka :)
*Hur mycket vägde barnet? 3570 gram
*Hur lång var barnet? 49 cm
*Hur mådde barnet? Jättebra. Trots att det tog så lång tid, o trots att jag fick krystvärkar på tok för tidigt (när jag var öppen bara 6-7 cm).


Hinner jag blogga tro?

Jag ska försöka hinna ge mig på att blogga en snabbis (innan Kelly pockar på min uppmärksamhet igen).

Nu sitter jag en stund vid datorn o Kelly ligger brevid här i bäddsoffan o kikar. Det är så roligt, man märker verkligen att hon "blir äldre" - hon är så mycket mer med nu, med ögon o allt. Hon tittar nyfiket på allt runtomkring, o hon kan följa en med blicken. Hon ser mycket mer vaken ut helt enkelt, o det är jättemysigt :)

Fjärde dagen ensamma utan pappa. Det går bättre o bättre. Det första två dagarna var inte alls roliga =/ Saknar honom så mycket så de e knäppt. Lite läskigt också att ha hela ansvaret själv, o i viss mån ganska påfrestande också ibland. Man får lixom ingen tid för sig själv (men vad hade jag räknat med? :). Det är ju härligt ändå såklart!

Vacker som få är hon iaf vår prinsessa. Jag fattar inte hur jag kan ha varit med o skapa något så underbart. Ofattbart, det går verkligen inte att förstå. Tänk att hon existerar enbart på grund av Jack o mig. Att hon är oss.

Om ett par veckor ser det ut som om det bär av mot huvudstaden o Sessans farmor, farfar, fastrar, farbröder o kusin! <3 Det ska bli jätteroligt. Längtar.

Nu kom Jack hem! Familjemys! ÄNTLIGEN! <3


Shoppingdag :)

Idag var Kelly o jag i stan med Emelie. Det blev en hel del shopping (trots bristande resurser) o så blev jag bjuden på Kinamat :) Tack för det Mellii!

Nu sitter vi alla tre här i sängen. Jag med min dator, o Jack med Kelly <3 Jag ska alldeles strax gå o göra mat till oss vuxna (sen när blev jag vuxen?) - pasta med svamp, bacon, purjo o creme fraish-sås (Y).

Morfar gick nyss härifrån. Han är här varje dag iofs så de var väl ingen direkt stor händelse ;P



På söndag fyller Jack år. 29 hela :) Då blir det kalas här, så välkomna på lite fika :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0