Första tanden.
Vårt lillhjärta har redan börjat få sin första tand vad det verkar.
"De tidiga symptomen - riklig salivavsöndring så att ditt barn dreglar mycket och emellanåt riktigt ont - börjar ofta en eller två månader innan själva tandsprickningen.
Om ditt barn är tidigt ute, så kan den första tanden (vanligtvis en av de undre framtänderna) titta fram redan efter tre månader"
Hon har ju dreglat massor den senaste månaden/de senaste veckorna. Sen har hon ju börjat stoppa in händerna i munnen hela tiden o "bita" på dem. O nu syns en liten vit prick på nederkäken. Lilla tullan.. De kanske är därför hon gråter ibland på kvällarna trots hon har fått mat o ny blöja, o vi inte fattar nånting. Hon kanske har ont i munnen. Stackars skruttan.
(Jag försökte ta kort på den lilla tanden men hon ville bara ha tungan i vägen ;)
Nu har hon somnat.
Idag fick lilla farmor somna in. Jag kände på mig igår att det var sista gången jag skulle se henne. Dessvärre var hon inte så vaken när jag sa hej då, hon bara "mm"ade när jag sa att vi ses igen imorgon. Det gjorde vi inte. Vi ses aldrig mer. Undra om hon visste det igår när vi alla gick?
Det känns verkligen sorgligt att hon är borta. Sorgligare än vad jag hade väntat mig. Vem ska vi nu äta kroppkakor o rotmos hos? Vem ska man nu få hemmabroderade dukar av på julafton? Visst, jag uppskattade dem aldrig direkt. Men tänk vilken tid o vilket jobb hon la ner på dem.
När vi var där för ett par dagar sedan så låg det en halvfärdig dockklänning på hennes vardagsrumsbord. Jag tänkte på hur fort allting gick. Bara nån dag tidigare var hon så pass pigg att hon satt framför TV`n o sydde. Igår fick jag reda på att klänningen var till Kelly,o inte till någon docka. Jo, till min lilla docka.
Kellys klänning blev dessvärre aldrig färdig =`( Kanske kan jag sy klart den?
Hon tänkte på alla lilla farmor. I torsdags när vi var där så hade vi lämnat Kelly hos mamma. När vi var inne hos farmor vid sängen så såg hon så ängslig ut. "Något är fel" sa hon o tittade sig lite konfunderat omkring i rummet. Något är fel. "Det är nån som fattas.." sa hon sen. Ja, Kelly var ju inte med. Det märkte hon direkt, fast hon var så himla dålig.
Innan vi gick sen den dagen så ropade hon svagt efter oss från sovrummet. "Har ni ätit?". Hon tänkte på alla. Alltid. Hon har alltid tagit hand om oss o ville ända in i döden försäkra sig om att vi andra mådde bra, att vi hade ätit. Lilla farmor..
Anne, min kusin, berättade att hon i måndags skulle åka o handla, så hon frågade farmor om det var något hon ville ha. Om hon skulle köpa något åt henne. Det ville hon inte. "Är det säkert att du inte vill ha något?" frågade Anne igen innan hon gick. "Jo" svarade farmor. "Luft". Hon hade ju så svårt att andras på slutet.. O det hon önskade sig var luft. Att bara få kunna andas. Lilla vackra farmor.. Hoppas du har fått träffa farfar igen, och att han är snäll mot dig. Vila i frid.
Det känns verkligen sorgligt att hon är borta. Sorgligare än vad jag hade väntat mig. Vem ska vi nu äta kroppkakor o rotmos hos? Vem ska man nu få hemmabroderade dukar av på julafton? Visst, jag uppskattade dem aldrig direkt. Men tänk vilken tid o vilket jobb hon la ner på dem.
När vi var där för ett par dagar sedan så låg det en halvfärdig dockklänning på hennes vardagsrumsbord. Jag tänkte på hur fort allting gick. Bara nån dag tidigare var hon så pass pigg att hon satt framför TV`n o sydde. Igår fick jag reda på att klänningen var till Kelly,o inte till någon docka. Jo, till min lilla docka.
Kellys klänning blev dessvärre aldrig färdig =`( Kanske kan jag sy klart den?
Hon tänkte på alla lilla farmor. I torsdags när vi var där så hade vi lämnat Kelly hos mamma. När vi var inne hos farmor vid sängen så såg hon så ängslig ut. "Något är fel" sa hon o tittade sig lite konfunderat omkring i rummet. Något är fel. "Det är nån som fattas.." sa hon sen. Ja, Kelly var ju inte med. Det märkte hon direkt, fast hon var så himla dålig.
Innan vi gick sen den dagen så ropade hon svagt efter oss från sovrummet. "Har ni ätit?". Hon tänkte på alla. Alltid. Hon har alltid tagit hand om oss o ville ända in i döden försäkra sig om att vi andra mådde bra, att vi hade ätit. Lilla farmor..
Anne, min kusin, berättade att hon i måndags skulle åka o handla, så hon frågade farmor om det var något hon ville ha. Om hon skulle köpa något åt henne. Det ville hon inte. "Är det säkert att du inte vill ha något?" frågade Anne igen innan hon gick. "Jo" svarade farmor. "Luft". Hon hade ju så svårt att andras på slutet.. O det hon önskade sig var luft. Att bara få kunna andas. Lilla vackra farmor.. Hoppas du har fått träffa farfar igen, och att han är snäll mot dig. Vila i frid.
Lilla farmor...
Jag är inte så flitig med bloggen. Man har så mycket annat nu som lockar o drar (Kelly). Henne älskar jag! <3
Idag har jag varit en sväng hos farmor. Lilla farmor.. Det var bara lite mer än en vecka sedan som du lagade kroppkakor o bjöd oss på middag, o nu kan du knappt resa dig ur sängen. Bara ligger där helt proppfull med massa narkotiska preparat o himlar med ögonen o gapar med munnen. Nu har du inte länge kvar. Hoppas Lena hinner komma hem från Thailand, så ni kan ta farväl. Sen lämnar du nog.
Tänker på pappa o Peter. Jag klarar mig alltid, men det blir värre för dem. Mycket värre. Stackars pappa vad han lider. Tänk o se sin mamma såhär. Helt fruktansvärt är det. Hans sista förälder, sen har han ingen.
Han sa idag till Kelly att det var tur att hon fanns. O de är det nog, det kommer säkert hjälpa honom lite i sorgen.
Jag tror det blir en sista (?) visit till farmor imorgon. Om hon inte lämnar innan. Lilla farmor... Så svag, men ändå så otroligt stark. Hon är verkligen en kämpe. Tre hjärtinfarkter, den första när hon bara var 40 år. Nu orkar snart hjärtat inte slå mer... Hennes varma hjärta.
(Vår sista jul tillsammans.. Det känns verkligen sorgligt. Tänk vad tomt det kommer bli hädanefter..)
Idag har jag varit en sväng hos farmor. Lilla farmor.. Det var bara lite mer än en vecka sedan som du lagade kroppkakor o bjöd oss på middag, o nu kan du knappt resa dig ur sängen. Bara ligger där helt proppfull med massa narkotiska preparat o himlar med ögonen o gapar med munnen. Nu har du inte länge kvar. Hoppas Lena hinner komma hem från Thailand, så ni kan ta farväl. Sen lämnar du nog.
Tänker på pappa o Peter. Jag klarar mig alltid, men det blir värre för dem. Mycket värre. Stackars pappa vad han lider. Tänk o se sin mamma såhär. Helt fruktansvärt är det. Hans sista förälder, sen har han ingen.
Han sa idag till Kelly att det var tur att hon fanns. O de är det nog, det kommer säkert hjälpa honom lite i sorgen.
Jag tror det blir en sista (?) visit till farmor imorgon. Om hon inte lämnar innan. Lilla farmor... Så svag, men ändå så otroligt stark. Hon är verkligen en kämpe. Tre hjärtinfarkter, den första när hon bara var 40 år. Nu orkar snart hjärtat inte slå mer... Hennes varma hjärta.
(Vår sista jul tillsammans.. Det känns verkligen sorgligt. Tänk vad tomt det kommer bli hädanefter..)
